Fru talman! När det gäller Rwanda och EU deltog
jag själv för två veckor sedan i EU:s biståndsminis-
termöte, där Rwanda kom att bli en av huvudfrågorna.
Det gav en intressant inblick i hur EU i dessa avseen-
den fungerar.
Ett medlemsland - jag tror det var Danmark - tog
upp frågan om Rwanda som övrig fråga och framför-
de missnöje med att EU inte hade gjort mer. Vi anade
också i debatten att de länder som Eva Zetterberg
nämnde inte var så heta på gröten när det gällde att
bistå Rwanda i nuvarande situation. Men genom ett
kraftfullt agerande av Danmark - starkt understött av
Sverige, skulle jag vilja påstå - fick man på studs
under dagen fram 625 miljoner kronor till insatser för
Rwanda, bl.a. för att hjälpa flyktingar att återvända
hem, för att bygga upp administrationen, för att hjälpa
till med export av te och kaffe och även för att skicka
övervakare av att de mänskliga rättigheterna respekte-
ras. I det avseendet var det en bra insats, även om den
inte var planerad i förväg.
När det gäller Angola är det riktigt att det förelig-
ger ett fredsavtal, om än bräckligt. Det skall inte hind-
ra oss från att kraftfullt gå in för att göra insatser för
detta marterade folk.
En av de större insatser som inom kort kommer att
göras där från svensk sida gäller minröjningssituatio-
nen. Det finns ett hundra miljoner landminor i fem
sex länder, mest i Angola, som förstör alla möjlighe-
ter till utveckling. Där skall Sverige göra en insats.
Tandvårdsmaterial