Fru talman! Vägar till hållbara vattentjänster är ett vackert namn på ett dåligt förslag.
Vi i Sverigedemokraterna hade helst sett ett fullständigt avslag, och med det menar jag ett bifall till reservation 1, som alltså betyder att vi skulle ha avslagit propositionen i sin helhet.
Enligt oss sverigedemokrater är flera delar problematiska. Svenskt Vatten ifrågasatte att göra en så viktig fråga som frågan om skyfall och höga vattenstånd till en va-fråga. Vi kan bara instämma i deras kritik, och vi vill se att ansvaret hamnar mer brett hos kommunen, inte minst när allt fler kommuner har lagt ut vatten och avlopp på olika former av samägda bolag. Så har till exempel min hemkommun gjort. Det är dessutom ett mycket dåligt sätt att hantera skyfall att leda bort vattnet genom avloppssystemet.
Fru talman! Att tvångsansluta människor som har egna fungerande avloppsanläggningar som uppfyller alla miljö- och hälsokrav tycker vi också är fel. Särskilt fel blir det när dessa små anläggningar fungerar och ofta har byggts om relativt nyligen för att klara alla uppställda krav. Flera av oss har fått höra om hur kommunen först krävt att avloppet ska åtgärdas och byggas om, för att några år senare bygga ut kommunens avloppsnät, och då vill man tvinga samma villaägare till dyra anslutningskostnader. Det är givetvis inte ett acceptabelt sätt att hantera frågan.
Fru talman! Avloppsdeklarationer var en annan problematisk del, och var egentligen den enda del som stoppades av en majoritet i utskottet. Här handlar det om att alla med egen va-lösning återkommande ska tvingas till mycket kostsamma avloppsdeklarationer, även om de är helt onödiga ur miljösynpunkt.
För att glädja Emma Hult, som tyvärr inte är kvar i kammaren, kan jag även säga att det här med bräddning, som hon var inne på i sitt anförande, är något som aldrig förekommer i de privata lösningarna. Ändå ska man tvinga ägarna till återkommande deklarationer på egen bekostnad.
Hela propositionen säger ganska mycket om hur regeringen ser på landsbygden i sin helhet. Under hela mandatperioden - ja, faktiskt längre än så, då regeringen snart har suttit i åtta år - har vi sett försämring efter försämring på landsbygden. Det blir så uppenbart att regeringen har utgångspunkten att alla människor ska bo och leva på samma sätt.
Regeringen utgår från att alla ska bo i tätorter, helst i hyreshus, och att alla därför ska vara med och betala till dessa genom olika subventioner. Man ska cykla och åka kollektivt, vilket också ska bekostas av alla via skattsedeln oavsett om det finns någon kollektivtrafik i närheten eller inte. Bilen och jordbrukstraktorerna straffbeskattas så att ingen ska ha råd att vara kvar på landsbygden. I den långa rad av negativa beslut för Sveriges landsbygd som har präglat regeringens åtta år vid makten har det nu alltså blivit dags att även ge sig på avloppen.
För avlopp i tätorten är regeringen däremot beredd att göra olika subventioner, och Annika Strandhäll pratade så sent som i våras om att de generella bidrag som kommunerna får också bör användas till att rusta upp va-anläggningar i kommunerna. Men den som har sin egen lösning och bor utanför tätorten ska enligt samma regering alltså beläggas med extra kostnader. Möjligen kan socialdemokratiska riksdagsledamöter klara sig bra utan avlopp i sin permanentbostad, men för de allra flesta är det en förutsättning för att kunna leva på landsbygden.
Att ta ut stora avgifter för avloppsdeklarationer som i de allra flesta fall kommer att vara helt meningslösa är knappast gynnsamt för vår landsbygd. De blir meningslösa eftersom de allra flesta anläggningar funktionsmässigt fungerar mycket bra under mycket lång tid. Utöver detta ska betänkas att risken för läckage ut i vattendrag ofta är helt obefintlig då detta tas i beaktande redan vid planeringen av anläggningen. Regeringen slåss mot väderkvarnar och försöker förhindra utsläpp som i verkligheten inte finns.
Det är dock inte avloppsreningen som verkar oroa regeringen mest utan det faktum att människor fortfarande vill bo på landsbygden eller ha en sommarstuga där. Genom att straffa ut landsbygden med extrema skatter på energi och drivmedel, och nu alltså även extra avgifter för avloppsanläggningar, ska människor förmås - eller tvingas - flytta från landsbygden.
En återkommande extra avgift, enligt beräkningarna på 7 000-8 000 kronor, för en avloppsdeklaration kan komma att avskräcka många från att vilja ha en liten röd stuga i skogen. Det blir nämligen sommarstugeägare som drabbas av dessa extra kostnader, och de betalar dessutom redan den vanliga va-taxan samt den kostnad för tömning som alla som bor på landet betalar. Alternativet att i stället låna dass i grannens ladugård känns plötsligt lockande.
Det finns ett amerikanskt uttryck som lyder att man inte ska laga någonting som inte är trasigt. Jag önskar nog att regeringen skulle ta och tänka lite mer på det.
Fru talman! Jag yrkar alltså bifall till reservation 1, vilket jag sa även i början.
Eftersom detta är min sista betänkandedebatt vill även jag önska alla en trevlig sommar.
(forts. § 20)