Fru talman! Det var bättre förr, säger man ibland. Allt var inte bättre förr. Den ökande miljömedvetenheten de senaste årtiondena är ett väldigt välkommet exempel på detta.
Den kristdemokratiska förvaltarskapstanken innebär bland annat att vi måste vårda vårt vatten och våra hav - inte minst har vi ett ansvar inför kommande generationer. Men samtidigt som vi ska agera klimatsmart måste vi ha en eftertänksamhet i hur vi gör det.
Låt oss ta som exempel den åkermark som våra förfäder arbetade upp. Jag vill lyfta fram ett exempel av alla som finns: Bjälboslätten, som ligger mellan Väderstad och Skänninge i Östergötland. På denna slätt med ca 2 500 hektar fin, bördig jordbruksmark ska det enligt vattendirektivet tas bort ca 380 hektar till våtmark. Detta enligt förslag från Havs- och vattenmyndigheten.
Det kan inte vara rimligt att vi lägger ansvaret i knät på en myndighet som inte har avvägningsansvar. Här måste vi återta ansvaret och diskussionen så att vi har åkermark kvar för produktion av livsmedel även i framtiden. Det är också ett förvaltarskap.
Klimatförändringarna är antagligen det allvarligaste miljöhotet som världen står inför, men jag vill påminna om ett annat: den ökande antibiotikaresistensen. Ni har säkert hört WHO:s varningar om hur katastrofala effekterna kan bli om våra antibiotika i förlängningen skulle bli verkningslösa. Det är en fasansfull tanke.
Tyvärr finns det tecken som tyder på att läkemedelsrester i vårt avloppsvatten bidrar till problemet. Under den förra regeringen drev socialminister Göran Hägglund den frågan i flera sammanhang.
Fru talman! Det finns i dag inga krav på att reningsverken ska ha den utrustning som krävs för att få bort läkemedelsrester ur avloppsvattnet. Vi kristdemokrater vill att reningsverken ska ha den kapaciteten. Vi vet att flera läkemedelsföretag har reningsverk med just denna kapacitet, och då är det bara rimligt att övriga också har det.
Därför är jag glad över den breda uppslutning vi ser kring Kristdemokraternas motion i det här ämnet. Även om Sverige inte är någon av de större bovarna på området har Miljömålsberedningen konstaterat att utsläppen av läkemedelsrester ökar. Vi bör kunna ta ansvaret för att vända den negativa trenden på hemmaplan.
Men detta, fru talman, är ett problem inte bara här hemma. Vi vet att problemet är stort i hela Europa. Här måste EU ta ett större ansvar - mer måste göras. Vi vet att verksamheten och medvetenheten i de här frågorna skulle behöva öka även i folkrika länder som exempelvis Indien. Min och vår förhoppning måste vara att vårt land kan vara ett föredöme för hur vi tar i denna för mänskligheten mycket viktiga fråga.
Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation 4.
(Applåder)