Fru talman! I dag är alltså ärendet nya möjligheter till operativt polissamarbete med andra stater. Det handlar om en del lagändringar som krävs i svensk lag för att kunna genomföra förslaget. Det handlar om att genomföra bestämmelserna om operativt polissamarbete i de EU-beslut som finns, som kallas för Prümrådsbeslutet och Atlasbeslutet, och en del ändringar utifrån Europolförordningen.
Den svenska polisen och Säkerhetspolisen ska då kunna samarbeta med utländska myndigheter och ta emot bistånd och ge bistånd vid gemensamma insatser, större evenemang, katastrofer och allvarliga olyckor. Man ska också kunna använda utländska särskilda insatsgrupper vid behov vid sådana händelser, precis som det är reglerat i dagens Prümrådsbeslut och Atlasbeslut. Som Linda Snecker poängterade finns det naturligtvis internationella samarbeten i dag. Men tanken är att utländska poliser, under ledning av svensk polis, ska kunna utföra myndighetsutövning i Sverige. Det är skillnaden.
Myndighetsutövningen kan, som i allt polisiärt arbete, handla om att använda sig av våld eller tvång. Det är väldigt viktigt att säga att den måste ske inom ramen för det reglemente som gäller för svensk polis. Jag kan ta ett exempel. Om det är olika reglementen för svensk polis och tysk polis och en tysk polis kommer hit till Sverige och jobbar under svensk ledning måste den polisen agera som den svenska polisen gör och får inte använda andra metoder som eventuellt finns i Tyskland.
Grunden är naturligtvis att svensk polis ska vara dimensionerad för vårt lands behov. Men vi ser att det blir av större och större vikt att ha beredskap för att kunna ta emot och ge förstärkning från och till andra länder vid exceptionella händelser. Man kan se detta som ett möjligt komplement, kan man säga. Vi ser det globala läget och förändringar som sker internationellt. Vi mår bra av att svensk polis kan använda sig av den här möjligheten.
Innan ett eventuellt samarbete med ett land påbörjas ska en överenskommelse göras. Den ska vara ganska tydlig. Överenskommelsen kan ingås av regeringen, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen. Insatsen ska vara tydligt avgränsad och ha ett tydligt syfte. Den kan vara specificerad i fråga om tid och plats. Det ska vara tydligt vilka tjänstemän som ska delta, vilka befogenheter de har, hur ledningen ska se ut och en del andra saker. Som ni förstår ska det vara väldigt tydligt hur samarbetet ska se ut.
Huvudregeln är att när utländska poliser agerar ska de göra det i svenska tjänstemäns närvaro. Befogenheterna är, som jag sa tidigare, de som finns i den svenska polislagen. Ingen får agera på annat sätt än det som är tillåtet enligt svensk polislag.
Linda Snecker pratade om sin oro för tillsynen gällande detta. Utskottsmajoriteten har bedömt att JO och JK kan utöva tillsyn över de insatser som görs. Utifrån det bedömer vi att rättssäkerheten finns i detta.
När det gäller geografi kan vi tänka oss att det främst handlar om de nordiska länderna - vi delar gräns - och att det blir mer samarbete där. Regionpolischefen i Polisregion Nord, Klas Johansson, jobbar just nu med ett speciellt uppdrag som handlar om att föreslå nationella rekommendationer för det framtida gränsöverskridande samarbetet i Norden - det kan då baseras på denna nya lagstiftning.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionen.