Fru talman! Våra medievanor förändras snabbt och med dem också förutsättningarna för nyhetsförmedling - så snabbt att trots att det bara är tre år sedan vi här i riksdagen fattade beslut om ett helt nytt innovations och utvecklingsbidrag och också förstärkte presstödsreglerna på ett sätt som faktiskt har räddat någon tidning från konkurs måste vi nu förstärka och förbättra reglerna ytterligare.
Dagspressen brottas inte med endast en negativ utvecklingsspiral utan med tre parallella negativa utvecklingsspiraler.
För det första har man i snabb takt tappat annonsintäkter i och med att allt fler annonsörer tycker sig finna att man får bättre genomslag med annonser på nätet, i första hand Facebook och Google.
För det andra tappar man i snabb takt också läsarintäkter, inte minst därför att uppväxande generationer tar till sig nyheter på andra sätt än genom att prenumerera på en tryckt dagstidning.
För det tredje innebär lägre läsarintäkter också att man får ett lägre presstöd, eftersom dagens presstöd bygger på hur mycket läsarintäkter man har.
Den samlade ekonomiska konsekvensen av det här såg vi med all tydlighet för några år sedan i form av ett negativt branschnetto. Det var alltså inte bara enstaka tidningar som gick med förlust, utan branschens samlade kostnader översteg branschens samlade intäkter.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Journalistik i hela landet
Nu är det återigen svarta siffror på raden längst ned, ett litet positivt branschnetto, utifrån att man har anpassat verksamheten efter ekonomin genom att krympa ihop och banta tidningsredaktionernas storlek. Man har också plockat bort och avvecklat lokalredaktioner. Nu är det 35 kommuner i landet som helt saknar en lokal redaktion.
Man kan ju fundera över förutsättningarna för att upprätthålla en vital lokal demokrati om det inte finns en kontinuerlig nyhetsbevakning på orten, om det inte finns en nyhetsredaktion som granskar kommunen, tydliggör vad som sker och kan förklara även komplexa frågor för en allmänhet och på ett tidigt stadium också föra upp de frågor som ligger i en beslutsprocess så att människor kan reagera, engagera sig i frågor eller åtminstone göra initierade val av partier till kommunfullmäktige.
Presstödet, eller mediestödet, är därför inte ett branschstöd, utan det ska ses som investeringar för att skapa förutsättningar för en vital lokal demokrati.
Vi är sju partier som nu går fram med förslag till fyra reformer för att stärka förutsättningarna för att ha lokal journalistik i hela landet. Två av dessa reformer handlar om att stärka stödet inom det befintliga presstödssystemet: Vi stärker driftsbidraget med 10 procent för hög- och medelfrekventa tidningar, och vi stärker distributionsbidraget med hela 50 procent.
Den tredje reformen handlar om att vi breddar det nya innovations- och utvecklingsbidraget till att också inkludera rena nättidningar. Att vi inte gjorde så för tre år sedan kan inte förklaras på annat sätt än att det var en miss.
Det fjärde och viktigaste är att vi nu inför ett helt nytt mediestöd, riktat till de aktörer som etablerar nyhetsförmedling på de orter där sådan saknas i dag.
Detta innebär inte bara att vi nu skapar förutsättningar för att få bort vita fläckar från kartan; det innebär också att vi bryter ny mark och får till stånd ett helt teknikoberoende stöd som inte tar sin utgångspunkt i hur nyheter förmedlas utan i vilket behov som finns, och som även tittar på att det finns tillräcklig kvalitet i det redaktionella arbetet.
Någon kan tycka att det finns för lite resurser i det nya mediesystemet. Det viktiga nu är dock att få det på plats; om det visar sig fungera väl finns alla förutsättningar att framöver höja anslagsnivån.
Det är väl inte en helt osannolik gissning att intresset för att prenumerera på en dagstidning kommer att fortsätta minska och att läsarintäkterna till tidningarna därför kommer att fortsätta minska, men med det nya mediestödet har vi ett instrument för att möta en sådan utveckling.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på Sverigedemokraternas reservationer.
(Applåder)