Herr talman! Jag beklagar om Lennart Daléus
uppfattade det som att jag läxade upp honom. Jag
reagerade på att frågan togs upp utifrån ett invandrar-
perspektiv. Det tror jag är en olycklig vinkling när det
gäller en oerhört allvarlig frågeställning som är
mycket gammal i vårt land.
Den här frågan har också varit aktuell länge. Riks-
dagen har haft anledning att ta ställning till den ett
flertal gånger, inte minst i samband med att riksdagen
har tagit ställning till budgetpropositionerna. Där
lägger vi nämligen fast vilka prioriteringar våra myn-
digheter skall ha. Kvinnovåldet är en mycket priorite-
rad fråga. Det framgår bl.a. av budgetpropositionen
på vilket sätt vi kräver att våra myndigheter skall
fokusera det här. Det pågår ett mycket konkret arbete.
Men det är ett arbete som inte kan resultera i att vi
från den ena dagen till den andra kan avskaffa för-
trycket och förföljelsen av kvinnor i vårt land.
Vi har haft det här arbetet på gång i olika former i
över hundra år. Vi har kommit en bit på väg. Vi har
en lång väg kvar att gå.
Jag delar helt uppfattningen att vi fortfarande inte
på något sätt kan acceptera att kunskapen, metoden
och förmågan när det gäller att skydda kvinnor mot
den här typen av våld är alldeles för dåliga. Det är
detta som vi inriktar vårt arbete på.