Herr talman! "Biologisk mångfald, eller biodiversitet, är livet på jorden i sin helhet och i alla dess former. Begreppet används ofta för att betona värdet av variationsrikedom hos det levande."
Dessa meningar har jag hämtat från Naturvårdsverkets hemsida. De låter oss ana att uppgiften att bevara och stoppa förlusten av biologisk mångfald inte är en fråga i den politiska marginalen. Den är, eller borde i alla fall, vara en helt central uppgift, inte bara för miljöpolitiken utan för politiskt handlande över huvud taget.
I det här betänkandet behandlar vi alltså egentligen bara några aspekter av ämnet biologisk mångfald. Diskussionen är i högsta grad närvarande i alla våra betänkanden, vare sig det handlar om allmän naturvård, skogspolitik, jordbruk, havsmiljö och vattenbruk eller klimatpolitik.
Så sent som i förra veckan diskuterade vi i utskottet den gemensamma europeiska strategin för biologisk mångfald. Vi enades då, glädjande nog, om att Sverige måste stödja det mest ambitiösa alternativet av fyra alternativ som har presenterats. Det alternativet innebär att vi ska "stoppa förlusterna av biologisk mångfald och ekosystemtjänster i EU till 2020 och återställa dem så långt som möjligt samt öka EU:s insatser för att förhindra globala förluster av biologisk mångfald". Det här förpliktar.
Bakgrunden är att det gamla målet, att stoppa förlusten av biologisk mångfald till 2020, inte kommer att nås. Europa, liksom världen i övrigt, har skändligen misslyckats. I unionens egna rapporter kan man alltså läsa att förlusterna av biologisk mångfald nu sker i en takt som är hundra till tusen gånger högre än normalt. Orsakerna till detta är överexploatering, ohållbara produktionsmetoder, invasiva arter, föroreningar och klimatförändringar.
Ja, förlusterna av biologisk mångfald, konstaterar unionens tjänstemän i en bakgrundsbeskrivning, kan leda till ett sammanbrott av ekosystem och förlorade ekosystemtjänster, vilket påverkar vårt framtida välstånd. Det sista, att det påverkar vårt framtida välstånd, får väl betraktas som ett understatement.
Vår enighet, manifesterad i förra veckan under överläggningen om EU-strategin, är förpliktande för regeringen och den borgerliga riksdagsmajoriteten och naturligtvis också för oss i oppositionen. Frågan är om man menar allvar med den.
Regeringen lägger snart fram sin miljömålsproposition, och då återkommer vi helt naturligt till ämnet biologisk mångfald. Här har vi dock via medierna fått höra rätt oroande signaler om att regeringen vill sänka kraven för att nå miljömålen eftersom miljömålen så här långt har visat sig svåra att nå. Det är det som har kablats ut.
Men faktum är att flera av miljömålen inte är förhandlingsbara. Det räcker inte att något bromsa hastigheten i förlusten av biologisk mångfald. Den måste stoppas. De arter som slås ut är rimligtvis för alltid borta.
Om uppgiften att förhindra en klimatkollaps på den här planeten verkar svår är det ändå ingen utväg ur dessa problem att i stället formulera uppgiften så att vi
nästan
ska förhindra en klimatkollaps.
Dessa uppgifter är inte förhandlingsbara. Det blir kanske märkligt. Vi får se när propositionen kommer om man löser problemet genom att sänka kraven eller målen.
Herr talman! Det betänkande vi nu behandlar rör några aspekter av området biologisk mångfald. På två områden skulle vi vilja se skärpningar av utskottets ställningstaganden. Det handlar för det första om att vi vill att man ska vidta kraftfulla åtgärder för att stoppa import av illegalt avverkad skog till unionen och till Sverige. Formuleringarna i majoritetens text handlar om att "minimera risker" och att "De föreslagna åtgärderna syftar till att avhålla aktörer från att släppa ut timmer eller trävaror på marknaden - - - ".
Vi tycker att det är en lite för tillbakalutad hållning. Illegal avverkning och skövling av skogar är ett jättelikt problem och måste hanteras mer bestämt och med större allvar än som hittills skett inom unionen. Det måste bli ett regelrätt förbud mot införsel och förädling av illegalt avverkat timmer.
Den andra punkten i betänkandet där vi vill se ett mer bestämt agerande från regeringens sida rör skarven, alltså fågelarten. Den kan inte längre med rimliga kriterier som utgångspunkt anses vara utrotningshotad. Vi vill därför att Sverige kräver att skarven ska strykas från listan över hotade fågelarter. Det handlar, som vi ser det, i grund och botten om att medborgarna måste känna respekt för den lista över hotade arter som finns.
Herr talman! Jag står bakom båda reservationerna, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 1.