Herr talman! När vi använder de breda penslarna är det naturligtvis mycket som vi är överens om. Vi har en bred samsyn kring att vi vill ha en stark internationell rättsordning och att vi vill se till att demokratin och respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna, kvinnors rättigheter och jämställdhet får en vidare spridning så att så många som möjligt får ta del av detta. Det låter bra, och där är vi överens.
Jag kan konstatera att vi inte har något ansvarigt statsråd här, och det blir därför i denna debatt Kenneth G Forslund som får svara för regeringens politik. I uppräkningen av alla utmaningar vi står inför och i den katalog av allt det goda vi vill uppnå kan man lätt tappa fokus. Det är egentligen det jag nu efterfrågar.
Hela inriktningen i budgeten handlar om allt gott som Sverige kan göra - och då är vi inte ens inne på biståndets utgiftsområde. Sverige kommer dock alltid att ha begränsade resurser, inte bara när det gäller pengar utan också när det gäller organisation och människor som ska göra arbetet.
Vad ser då Kenneth G Forslund framför sig? Vilka är de viktigaste prioriteringarna? Ska vi kunna vara på alla platser samtidigt? Ska vi driva samarbete med alla organisationer, eller hur ska vi på bästa sätt driva och ta till vara Sveriges intressen, där dessa grundläggande värderingar självklart ingår? Hur anser den rödgröna regeringen med stöd från utskottsordföranden att denna prioritering ska gå till? Fokus är det jag efterlyser!