Herr talman! När det gäller skjutfälten var vi alldeles överens, så där behöver vi inte diskutera, men här är vi inte riktigt överens.
Medvetande, förslag och åtgärder om samhällets kriser samt hur man förebygger, hanterar och återställer efter en kris blir alltmer utvecklat. Propositionen
Samverkan vid kris - för ett säkrare samhälle
som nu lämnats till riksdagen är ett utmärkt exempel på detta.
Den motion som vi har lämnat,
Plan för omhändertagande av funktionshindrade vid katastrofer
, som utskottet har behandlat, ska ses i ljuset av den allt större medvetenheten. Biståndsorganisationer och FN-organ saknar en strategi för hur de ska kunna bistå personer med funktionshinder vid katastrofer internationellt. Manualer saknas, och det är brist på utbildning på området.
Av den här anledningen tog Räddningsverket ett initiativ och genomförde en tredagarsutbildning i höstas i samarbete med bland annat Handikappförbundet. Det här tyckte vi var ett alldeles utmärkt initiativ. Vi tänkte vidare och ansåg att den här frågan måste lyftas upp även när det gäller den svenska verkligheten.
I regeringens skrivelse
Uppföljning av den nationella handlingsplanen för handikappolitiken
skriver regeringen under rubriken Tillämpning av regler för den bebyggda miljön: "I och med att tillgängligheten ökar har också 'frångängligheten' dvs. utrymning i nödsituationer kommit alltmer i fokus men är ej reglerad i nuvarande lagstiftning."
I vår motion föreslår vi att Räddningsverket skulle få ett uppdrag att utforma en nationell plan för omhändertagande av funktionshindrade i samband med katastrofsituationer. Vi anser att det finns samma behov av översyn, utbildning och insatser när det gäller funktionshindrade här hemma som när det handlar om information, transporter och uppsamlingsplatser.
Tyvärr tillstyrkte inte utskottet detta förslag, vilket är mycket beklagligt. Man hänvisar till att det är kommunerna som har ansvar enligt socialtjänstlagen och att varje kommun ska planera för att kunna hantera räddningsinsatser som kan förväntas uppstå i kommunen. Utskottet skriver att det ska framgå i kommunens handlingsprogram för räddningsinsatser vilken beredskap man ska ha och hur man ska hantera olika typer av situationer som kräver särskilda typer av insatser och resurser. Kommunerna har olika förutsättningar och riskbilder, skriver man, vilket gör att utskottet anser att planeringen bör ske lokalt.
Självklart - allt arbete sker lokalt. En kris som fordrar olika åtgärder sker alltid lokalt. Men det är inte detta vi sätter fokus på i motionen. En nationell handlingsplan skulle ge kommunerna råd och stöd och vara en hjälp för det arbete som måste ske lokalt. När nu kommunerna genom lagstöd ska få än större ansvar för att ta fram risk- och sårbarhetsanalyser skulle det vara bra med en nationell handlingsplan till stöd för arbetet när det gäller funktionshindrade. Jag är övertygad om att detta behov kommer att uppenbaras lite längre fram. Det är synd att inte riksdagen kunde ligga i framkanten i den här frågan.
Därför, fru talman, yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation.