Fru talman! Jag är av den bestämda meningen och
övertygelsen att för att öka förståelsen och legitimite-
ten bland människor för EU som ett övervägande
positivt samarbetsprojekt måste vi ha offentlighet i
EU:s organ. Justitieministern och jag har tidigare
resonerat om de här frågorna, och jag vill gärna åter-
komma.
Nu har vi genom Amsterdamfördraget fått ett slags
ramlagstiftning för en ökad offentlighet inom EU. Nu
gäller det att fylla den portalparagrafen med innehåll.
Det blir ett långt och mödosamt arbete. Jag vet att
Sverige har spelat en ganska aktiv roll i detta. Justi-
tieministern och jag har ju varit ense om vikten och
värdet av det.
Men det finns fortfarande brister. En meddelarfri-
het kommer t.ex. inte att kunna tillgodoses såsom vi
är vana vid på svensk botten. Ett sekretessregister där
man klart definierar vilka handlingar som kan vara
offentliga och vilka som inte kan vara offentliga är
också något som måste tas fram.
Nu undrar jag om justitieministern och regeringen
har gett upp i fråga om t.ex. meddelarfriheten. Eller
kan man tänka sig att vi fortsätter att driva dessa frå-
gor? De är ju en förutsättning för offentlighetsprinci-
pen.