Herr talman! Tänk att ett så här tunt litet betän-
kande kan vara så intressant och ge så många klarläg-
ganden! Den 51 rader långa borgerliga reservationen
säger mer än dessa partiers samlade programskrifter.
På dessa 51 rader framträder för det första ett bristan-
de egetansvar, för det andra en klar markering om
vilken grupp i samhället som reservanterna priorite-
rar, dvs. den grupp som allra minst behöver ekono-
miskt stöd, och för det tredje det faktum att ändamålet
helgar medlen. Orättvisor i skattelagstiftningen är
inga bekymmer för borgerligheten. Därutöver fram-
kommer att småpengar som 35 miljoner inte ens är
värda att tänka på.
Vet möjligen reservanterna hur många vårdbiträ-
den som kan anställas för 35 miljoner? Jo, faktiskt
140 människor av kött och blod. De sjuka och de
gamla som är beroende av hjälp tycker säkert inte att
35 miljoner är av underordnad betydelse.
Politik är att vilja och att prioritera. Vi socialde-
mokrater styr över alla pengar vi kan dit där de be-
hövs, alltså till vården, omsorgen och skolan samt till
bekämpningen av arbetslösheten.
Herr talman! Min kritik mot den borgerliga reser-
vationen är stark men samtidigt får väl jag som poli-
tisk motpart tacka och bocka för de väldigt tydliga
budskapen. De blir säkert användbara. Jag kan konsta-
tera att Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna
inte deltar i den här debatten. Detta beklagar jag. Det
hade nämligen varit mycket intressant att få höra
deras argumentation kring den här reservationen.
Otaliga är de intresseorganisationer som uppvak-
tar utskottens ledamöter för att föra fram sina specifi-
ka problem och behov. Det är bra. Vi ledamöter får
då möjlighet att ställa frågor och att få svar direkt.
Vår uppgift är sedan, enligt min uppfattning, att
sammanväga information och att skapa en helhetsbild
innan beslut fattas. Hela tiden måste också tankarna
på hur finansieringen skall ske finnas med. Jag vill
hävda att reservationen klart visar att de borgerliga
partiernas ledamöter bara har sett till en sida av saken.
Möjligheten till gruppregistrering välkomnas av
många i näringslivet. Också vi socialdemokrater är
stolta och glada över att nu ha ekonomiska förutsätt-
ningar för ett genomförande av den här reformen. Den
finansiella marknaden, liksom många andra bran-
scher, är ju starkt konkurrensutsatt - på gott och ont.
Överallt, både inom de privata och inom de gemen-
samma sektorerna, sker omstruktureringar och ratio-
naliseringar, vilket naturligtvis är nödvändigt i ett
framtidsperspektiv.
Det som nu skett är att några banker så att säga har
haft litet för bråttom med sina rationaliseringar. De
ligger fem månader före lagstiftningen. Det är tråkigt
att de har gjort det här misstaget i sin planering, och
jag beklagar det. Men det är knappast något som
riksdagen och skattebetalarna kan ta ansvar för. Tar vi
det ansvaret en gång för en grupp, måste vi väl också
ställa upp på nästa grupp som också har svårt med det
där med att planera, eller hur? Eller var drar man
gränsen?
För att återgå till företagandet så hade s.k. oäkta
kommittentföretag tidigare en möjlighet att få anses
skattskyldiga för ett kommissionärsföretags omsätt-
ning. Denna förmån förlorade de för några år sedan.
DAGAB m.fl. företag har yrkat på att en bestäm-
melse införs som innebär att möjligheten att redovisa
moms hos moderföretaget återinförs. Deras argument
för detta är desamma som bankernas och försäkrings-
bolagens. Det handlar om att rationalisera och om att
få ned kostnader för att klara sig bättre i konkurren-
sen.
Oäkta kommissionärsförhållanden förekommer
inom många branscher - exempelvis gas, stål, verk-
stadsteknik, livsmedel, telekommunikation, byggva-
ror, luftfart och tillverkningsindustri, alltså hårt kon-
kurrensutsatta branscher. Dessa företag, som alltså
även de blev möjliga för gruppregistrering, är långt
fler än de finansiella företagen. Riksskatteverkets
svar, att skattemyndigheterna administrativt skulle
klara att tidigarelägga reformen, omfattar bara den
finansiella sektorn. Att också klara kommissionärsfö-
retagen med så kort varsel är en omöjlighet.
Den samfällda borgerligheten reserverar sig så-
lunda mot att denna så efterfrågade möjlighet till
gruppregistrering skall införas på ett rättvist sätt. För
mig är det här sättet att agera oerhört förvånande. Det
bryter mot det mesta av praxis.
Till slut vill jag bemöta kritiken mot att regering-
ens förslag till gruppregistrering - jag citerar här ur
reservationen - "kommer väl sent med tanke på att
frågan aktualiserades för flera år sedan". Närmare
bestämt blev frågan aktuell 1991. Såvitt jag kan be-
döma, efter att i efterhand ha tagit del av dokumenta-
tionen, agerade den socialdemokratiska regeringen
snabbt. En utredning tillsattes redan i juni 1991 och
sedan, som vi alla vet, inföll ett val och vi bytte till en
borgerlig regering.
Ni reservanter hade alltså tre år på er för att ge-
nomföra den här reformen. Jag kan konstatera att det
inte blev gjort. Det finns ett gammalt talesätt om att
man inte skall kasta sten när man själv sitter i glashus.
De orden tycker jag passar väldigt bra in i det här
sammanhanget.
Jag är stolt och glad att som representant för ut-
skottsmajoriteten, dvs. Socialdemokraterna, Miljö-
partiet och Vänstern, få yrka bifall till hemställan i
skatteutskottets betänkande nr 29.
I dag har vi råd med den här reformen, och vi be-
talar den med egna och inte lånade pengar. Min för-
hoppning är att utfallet av denna nya möjlighet skall
bli lika positivt som förväntat för både de finansiella
företagen och kommissionärsföretagen.
Herr talman! Jag har ett yrkande kvar, och det är
givetvis om avslag på reservationen.