Herr talman! När det gäller dagens debatt om studiestödsfrågor har det redan framgått att debattörerna har enats om korta inlägg mot bakgrund av att de här frågorna debatterades så sent som i december förra året. Möjligen kan man kort erinra om att det då framgick att majoriteten, det vill säga Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet, är beredd att satsa mer, i varje fall budgetåret 2006, på studiestöd än vad de borgerliga partierna gör - drygt 2 miljarder kronor.
Sedan kan man fundera över om det har hänt någonting på det här området sedan december. Jag kan bara kort erinra om att det som har skett sedan förra gången vi hade en debatt är att det har införts ett barntillägg för studerande med barn. Det är någonting som är bra, positivt och uppskattat även om riksdagen inte var enig i de besluten.
I övrigt tänkte jag bara kort beröra ett par frågor. Den ena är CSN och handläggningstiderna, och den andra är en studiesocial utredning.
När det gäller CSN och handläggningstiderna är vi naturligtvis överens om att det är viktigt att handläggningen sker både snabbt och effektivt från myndighetens sida och att man, precis som har sagts här, från tid till annan har haft problem med detta. Samtidigt kan man erinra om att det kontinuerligt pågår ett förbättringsarbete för att uppnå de tydliga mål som regeringen har satt för myndighetens hantering av de enskildas ansökningar.
Vi har diskuterat straffavgifter tidigare i utskottet och inte trott på den lösningen. Det innebär i praktiken mindre pengar till CSN och därmed också sämre möjligheter att klara de effektivitetsmål som regeringen har satt upp för verksamheten. Det skulle väl inte bidra till, utan kanske snarare försvåra, uppnåendet. Vi tror inte på den lösningen.
När det gäller frågan om en ny studiesocial utredning menar jag och utskottsmajoriteten att den kartläggning som redovisades hösten 2003 också på ett bra sätt markerade hur de gällande trygghetssystemen samspelar med studiestödssystemet. Utredningen gav en bra bild av de studerandes ekonomiska och sociala situation. Det känns därför lite egendomligt att man nu vill begrava de här frågorna igen i en ny stor parlamentarisk utredning. Vi vet problemställningarna. Ska man göra det kort kan man säga att det som behövs är ekonomiska resurser så att de här problemen som har belysts också kan få sin ekonomiska lösning. De får naturligtvis hanteras i vanlig ekonomisk prioriteringsordning, precis som vi nu har gjort med barntillägget och som vi har gjort med den höjda åldersgränsen i studiestödssystemet.
Sedan kan man säga att en sådan utredning också skapar förväntningar på stora ekonomiska satsningar som vi hittills kanske inte har sett några antydningar om från en del av förslagsställarna. Vi tycker alltså inte att det behövs någon ny stor studiesocial utredning nu. Jag yrkar avslag på det förslaget.
Med detta vill jag också yrka bifall till förslaget i betänkandet i sin helhet och avslag på de reservationer som finns i betänkandet.