Ärade riksdagsledamöter! Den blomstertid har
kommit. Snart är det också vår tur att gå ut och njuta
av den. Låt oss bara för ett kort ögonblick, i denna
stund av förväntan, stanna till vid det som har varit.
Höstens och vårens arbete i riksdagen har präglats
av de stora förändringar som tidigare beslutats - den
ändrade budgetprocessen och riksdagens nya roll i
och med EU-medlemskapet. Undan för undan samlar
vi på oss konkret erfarenhet av hur detta arbete funge-
rar i praktiken, undan för undan ser vi möjligheterna,
men också problemen.
Vi kan, av de statistiska uppgifter om riksdagsar-
betet under detta riksmöte som har delats till ledamö-
terna, läsa ut att arbetet förändrats och ökat i omfatt-
ning ganska mycket.
Den totala plenitiden har ökat med 25 % till över
600 plenitimmar.
Antalet voteringar har också ökat. Vi voterar nu i
själva verket nära nog på varannan reservation - näs-
tan en timme i genomsnitt per vecka. Det är natur-
ligtvis inte bra, och det stämmer inte överens med de
överenskomna regler vi har.
Antalet interpellationer har ökat med 40 %. Inter-
pellationsdebatterna har, liksom de muntliga fråge-
stunderna, blivit livligare, bättre och mer aktuella. Det
är bra.
Över 40 % av den totala plenitiden och 50 % av
arbetsplenumtiden ligger nu på hösten. Det är en stor
förändring, som är en följd av den nya budgetproces-
sen.
Det pågår nu en utvärdering av just budgetproces-
sen, där vi hoppas att ledamöter, partigruppernas
ledningar, kammarkansli, utskottskanslier och parti-
kanslier skall lämna konstruktiva bidrag, utifrån skil-
da perspektiv.
Det är viktigt att vi alla bidrar med synpunkter och
erfarenheter för att positivt utveckla det nya sättet att
arbeta med statens budget. Det gäller bland mycket
annat uppläggningen av debatterna, utskottsbehand-
lingen och inte minst årsrytmen.
Detta, och arbetet på att utveckla riksdagens han-
tering av EU-ärenden, är de viktigaste exemplen på
frågor när det gäller våra arbetsformer som vi måste
arbeta vidare med för att möta nya krav. Det är en del
av vardagsslitet i riksdagen, för ledamöter och an-
ställda, som syftar till att förbättra och effektivisera
vårt arbete och därmed stärka folkstyret.
Det är ju i grund och botten det som är vårt vikti-
gaste - och svåraste - uppdrag. Förtroendet för politi-
ken och för politikerna är enligt de senaste undersök-
ningarna sjunkande.
Delvis tror jag att detta är en närmast oundviklig
följd av de svårigheter och uppoffringar många män-
niskor drabbats av i sin vardag på grund av arbetslös-
het och besparingar.
Ytterligare en förklaring är givetvis de rapporter
om oegentligheter och missbruk som har förekommit
på senare år. Det drabbar oss alla - även de oförvitli-
ga, hårt engagerade, som gör sitt yttersta för att mot-
svara medborgarnas förtroende.
Detta är inte riktigt, och det är inte rättvist. Fram-
för allt sliter det på oss - på självkänslan, på lusten att
jobba vidare.
Vi måste hjälpas åt att bryta denna utveckling. Vi
måste räta på ryggen, gå i svaromål, ge en motbild
och kräva respekt för det politiska arbetet.
Få har samma möjlighet som talmannen att följa
det arbete som utförs i denna kammare. Det är min
erfarenhet att det finns anledning att hysa den största
respekt för vad enskilda ledamöter uträttar i riksda-
gen.
Det är både intressant och fascinerande att ta del
av den kompetens och kunnighet, kombinerad med
personlighet, som kommer till tals från riksdagens
talarstol, inte sällan på dialekter från olika håll i vårt
land och numera även med brytning på främmande
språk.
Det som utspelar sig här är demokratins trägna
vardagsarbete, folkstyrets sansade samtal och grund-
liga beslutsprocess. Det innebär inte alltid skarpa
motsättningar eller hårda personangrepp - tack och
lov. Därför skapar det sällan stora rubriker; det får
inte TV:s lampor att tändas och är därmed känt av få,
alltför få.
När professor Sören Holmberg presenterade sin
senaste undersökning om förtroendet för bl.a. riksda-
gen på ett morgonmöte här pekade han på betydelsen
av kontakt och möten mellan medborgarna och de
folkvalda. Mer kontakt och bättre kunskaper om det
demokratiska arbetet leder till större tilltro. Det är
hans slutsats.
Det är en uppmuntrande och uppfordrande linje
som vi arbetar utifrån och som det finns anledning att
utveckla på många plan.
En viktig del i detta är fler direktsändningar från
riksdagen. Vi har med glädje sett en kraftig ökning av
detta på senare år, och vår strävan är att det i fortsätt-
ningen skall vara dagligt förekommande. Det är helt
enkelt en demokratifråga att alla har möjlighet att
själva ta del av och bedöma arbetet i landets viktigas-
te beslutsfattande institution - inte bara de som har
möjlighet att komma till åhörarläktaren.
Ärade riksdagsledamöter! Jag vill tacka er alla
varmt för den insats som ni har gjort som förtroende-
valda under detta arbetsår, i riksdagen, i det politiska
arbetet, för folkstyret. Tack för vardagsslitet men
också för lusten i ert engagemang!
Ett särskilt tack vill jag rikta till två ledamöter -
Karin Starrin och Håkan Holmberg. Karin Starrin
lämnade sitt riksdagsuppdrag den 1 maj för att bli
landshövding i Halland. Karin Starrin har varit verk-
sam inom bl.a. trafikutskottet, finansutskottet, nä-
ringsutskottet och inom Europasamarbetet i riksdagen
och som ledamot av Europaparlamentet.
Håkan Holmberg har anmält att han lämnar riks-
dagen innan det nya riksmötet börjar. I riksdagen har
Håkan Holmberg arbetat inom flera utskott, bl.a.
utrikesutskottet, försvarsutskottet och konstitutionsut-
skottet, och han har varit engagerad i det internatio-
nella samarbetet i försvaret av de mänskliga rättighe-
terna. Håkan Holmberg fortsätter sitt internationella
engagemang men nu som utrikesredaktör på ledarre-
daktionen vid Upsala Nya Tidning.
Vi önskar Karin Starrin och Håkan Holmberg all
lycka och framgång i sina nya uppgifter.
Jag vill också tacka de vice talmännen för gott
samarbete, gruppledarna för ständig beredskap till
fruktbara överläggningar och kvittningsmännen för
traditionsenlig nit och oväld.
Jag vill även varmt tacka kammarens, utskottens
och förvaltningskontorets personal, med kammarsek-
reteraren och förvaltningsdirektören i spetsen. Och
jag önskar er alla en skön sommar med Harry Martin-
sons dikt Om sommaren:
Om sommaren är ingen ko på isen och blå åsk-
molnsbär finns att plocka i skogen.
Smultronet blöder mot tungan utan blodsmak.
Då är livet fullt sysselsatt med att vara vad det är:
ett paradisförsök.
Jag önskar er all lycka med detta försök.
Tack!
(Applåder)