Fru talman! Jag får börja med att rätta till ett miss-
förstånd. Det jag talade om var nämligen investe-
ringsbidraget om 99 miljoner som ges av regeringen
för att man över huvud taget ska bygga hyresfastig-
heter. Det gällde alltså inte investeringsbidraget för
studentbostäder.
Studenter har svårt att få bostad i Göteborg och de
har svårt att få bostad i Malmö, som har socialdemo-
kratiskt styre. Därvid ges alltså ingen skillnad. Men
vad jag menade var att det är mycket svårare att locka
Stockholm att vilja bygga med olika former av bi-
drag. Det är inte säkert att den politik som regeringen
för, där man ändå i det nya systemet försöker lägga
mest på Stockholm - dvs. 150 000 per lägenhet -
passar Stockholm. Därför tycker jag att man måste gå
ut och fråga hur man ska bära sig åt för att det ska bli
fler bostäder i Stockholm.
Jag har t.ex. varit ute på ett studiebesök med
NCC, som visade att man har jättestora markområden
i Solna. Man skulle kunna sätta upp hur många mo-
bila studentlägenheter som helst. Det sanitära var
ordnat osv. Men det faller på att kommunen inte vå-
gar säga ja till detta eftersom man är rädd att man blir
beroende, och måste betala bidrag till studenter.
Adelsohn gick ut med en tävling. Man måste an-
vända sin fantasi och se till att det blir bostäder till
studenter. Det handlar ju också om de utländska stu-
denter som säger att deras utbildningsdröm blev för-
störd. De hittade ingenstans att bo. Jag tycker som
sagt att man måste använda sin fantasi, och jag tycker
att den lägsta fantasi man någonsin kan använda vore
att sänka skatten för dem som vill hyra ut delar av
den bostad som de redan har till studenter.