Herr talman! Också jag oroas över utvecklingen i
Sverige när det gäller demokratin. Det finns hot mot
demokratin, och utvecklingen visar faktiskt ibland på
en del oroande tecken.
Pajkastning i politiken, brukar man säga, före-
kommer alldeles för mycket från talarstolar. Det är en
sorts pajkastning - med ord - som jag tror fyller en
viss funktion. Men det gäller inte det vi såg hända i
tisdags kväll.
Jag var själv med på mötet. Man blir naturligtvis
väldigt illa berörd som privatperson. Man känner sig
kränkt, och tusen tankar far genom huvudet. Vad
skulle det kunna betyda i andra situationer?
Precis som Anne-Katrine Dunker tar upp är det
också en fråga av betydligt vidare innebörd. I en
demokrati måste vi respektera varandra, och vi måste
också inse värdet av orden och samtalets betydelse.
Vi ska övertyga med ord, argument och fakta och inte
med pajkastningar.
För att förändra situationen och för att fördjupa
den svenska demokratin tror jag att det viktigaste är
att inse att vi inte kan gå en väg som innebär att vi
ökar antalet stängsel och galler och minskar dialogen.
Vi ska tvärtom gå i den andra riktningen.