Herr talman! Under förra året bidrog det oroliga världsläget till att stora flyktingströmmar sökte sig till Europa. I EU var Sverige det land som tog emot allra flest asylsökande per capita. Ungefär 163 000 människor, varav 35 000 ensamkommande barn, sökte sig hit. Det är självfallet inte en hållbar utveckling.
Att stoppa krig och lösa konflikter, så att människor inte behöver fly, är förstås den viktigaste åtgärden för att förbättra situationen för miljontals människor runt om i världen. Men i brist på den typen av lösningar hade det varit nödvändigt att Europa och EU:s medlemsländer tagit ett större gemensamt ansvar för flyktingkatastrofen. Det är uppenbart för oss alla att unionen inte antagit den utmaningen. Den mycket långsamma implementeringen av omfördelningsmekanismen i EU är bara ett exempel på det.
I ljuset av EU:s oförmåga att möta flyktingkrisen har vi i Sverige infört gränskontroller och id-kontroller. Sveriges asyllagstiftning anpassas till EU:s miniminivå. Politiken syftar till att minska antalet asylsökande till Sverige och att fler i stället ska söka asyl i andra EU-länder. Regeringen följer också noga utvecklingen för ett hållbart och ordnat mottagande, för i Sverige ska vi ha en reglerad invandring. Det är en del av den svenska modellen.
Mot bakgrund av den migrationspolitiska överenskommelsen i höstas föreslår nu regeringen ändringar i Lag om mottagande av asylsökande m.fl. De ändringar som föreslås i propositionen syftar till att minska trycket på anläggningsboendena.
På kort sikt innebär förslaget att rätt till bistånd, i första hand mat och husrum, för vuxna asylsökande utan barn kommer att upphöra tidigare än i dag. Som det nu ser ut upphör rätten först när den asylsökande ges uppehållstillstånd eller lämnar landet. Den förändring som nu föreslås innebär alltså att rätten upphör när tidsfristen för frivillig återresa eller avvisnings- eller utvisningsbeslut löper ut eller när beslutet vinner laga kraft.
Det här är en rimlig, väl motiverad och väl avvägd uppstramning av regelverket. Det finns i dag ett stort tryck och ett behov av att minska trycket på mottagningssystemet. Därför finns det ett behov av att öka incitamenten för den som har fått ett negativt beslut på sin asylansökan att lämna landet. Därför är det också rimligt att tidigarelägga tidpunkten för när rätten till bistånd upphör.
Har man fått avslag på sin ansökan ska man lämna landet och inte belasta olika system. Om man däremot beviljas uppehållstillstånd ska samhället sätta in alla de etableringsinsatser som behövs för att man så snabbt som möjligt ska komma i arbete och egen försörjning. Så ger vi nyanlända en riktig chans att förverkliga sina livsdrömmar, och så upprätthåller vi också ordning och reda och en reglerad invandring.
Jag yrkar därför bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 18.)