Fru talman! Tage Påhlsson har frågat mig om
regeringen har för avsikt att ta initiativ till en översyn
av vapenlicenslagstiftningen med syfte att begränsa
antalet privatägda skjutvapen i landet. Som
bakgrund till sin fråga anför Tage Påhlsson att
Sverige tillhör de skjutvapentätaste länderna i
världen med närmare två miljoner licensierade
vapen. Vidare gör han gällande att det stjäls omkring
20 000 vapen per år varav 12 000 privatägda. Tage
Påhlsson påstår också att många vapen i privat ägo
används sparsamt, men eftersom licensen gäller på
obestämd tid ''hänger även bössan kvar på väggen''.
Han föreslår med hänsyn härtill att möjligheten att
tidsbegränsa licensgivningen till förslagsvis fem år
bör övervägas.
Det är riktigt att vi i Sverige har ungefär två miljoner
registrerade civila skjutvapen. En stor del av dessa
utgörs emellertid av hagelgevär och andra typer av
jaktvapen som i de flesta andra länder inte är
underkastade krav på licens och därmed inte heller
registrerade. Att Sverige vid en jämförelse med
andra länder kan framstå som vapentätt beror alltså
snarare på att vi har en internationellt sett sträng
vapenlagstiftning än att vi skulle vara liberala på
detta område.
När det gäller antalet stulna vapen per år är Tage
Påhlssons uppgifter helt felaktiga. År 1993 anmäldes
totalt 1 774 skjutvapen som stulna eller förkomna,
alltså mindre än en tiondel av vad Tage Påhlsson
påstår. Av det totala antalet utgjorde stulna civila
vapen endast 450.
Detta innebär emellertid inte att det finns anledning
att se mindre allvarligt på de vapenstölder som
faktiskt sker och den risk som finns att de stulna
vapnen skall komma att användas vid brott. En av
de åtgärder som på regeringens initiativ har
genomförts för att minska denna risk är den s.k.
vapenamnestin. Denna ledde till att över 17 000
vapen lämnades in till polisen under en
tremånadersperiod förra året. Det kan antas att
dessa utgjordes av både stulna vapen och sådana
som av något annat skäl innehades utan licens.
På förslag av regeringen har straffet för bl.a. olaga
vapeninnehav skärpts genom att en särskild
straffskala införts för de grova brotten.
Regeringen har också tagit initiativ till en översyn av
vapenlagen, bl.a. för att utröna om lagstiftningen i
något avseende behöver ändras för att uppfylla EU:s
minimikrav på detta område. Utgångspunkten för
översynen är att vi skall behålla vår internationellt
sett stränga vapenlagstiftning även vid ett inträde i
EU. Ett betänkande med detta innehåll
remissbehandlas för närvarande.
Enligt vår nuvarande vapenlag får ett vapentillstånd
tidsbegränsas, om det med hänsyn till särskilda
omständigheter kan förutses att behovet av vapnet
inte kommer att bli varaktigt. Vidare kan ett
vapentillstånd alltid återkallas om t.ex. något behov
av vapnet inte längre föreligger eller om innehavaren
visat oaktsamhet med vapnet.
Att införa obligatorisk tidsbegränsning av alla
vapentillstånd skulle medföra stora kostnader och
besvär såväl för det allmänna som för landets
vapenägare. Jag kan inte finna detta motiverat.
Vapenägarna består till allra största delen av seriösa
jägare och sportskyttar som följer gällande regler
och hanterar sina vapen på ett omdömesgillt sätt.
Tillgängliga resurser bör i stället användas för att
ingripa mot dem som missköter sig.
Avslutningsvis vill jag i detta sammanhang påpeka
att vapenlagen också innehåller stränga
bestämmelser om hur vapen skall förvaras. Dessa
bestämmelser har skärpts relativt nyligen. Den som
hänger bössan på väggen, för att använda Tage
Påhlssons ord, får, om han inte vidtar ordentliga
säkerhetsåtgärder, räkna med risken att vapnet blir
omhändertaget och licensen indragen.