Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationen i KU9.
Vi har ärendet Rätt till ledighet för politiska uppdrag på lokal och re gional nivå i ett annat land på agendan nu.
Demokratin bygger på stora principer, stora principer som tar sig uttryck även i de minsta fallen.
I kommunallagen regleras rätten till ledighet för svenska folk- och förtroendevalda. Denna rättighet är en förutsättning för ett inkluderande och jämlikt demokratiskt engagemang.
Frågan om ledighet för gränspendlare med lokal- och regionalpolitiska uppdrag inom Norden är ytterst begränsad. Det finns inga exakta uppskattningar i propositionen. Men sannolikt är det endast ett fåtal individer som besväras av nuvarande lagstiftning. Men är det då principiellt fel att hjälpa dessa individer bara för att det rör sig om ett fåtal? Det är det absolut inte, om det görs ömsesidigt. På så vis skulle svenska förtroendevalda som arbetar i till exempel Köpenhamn kunna få rätt till ledighet från sina danska arbetsgivare, och deras danska motsvarigheter som arbetar i Malmö skulle kunna få samma rätt.
Frågan som behandlas i regeringens proposition har beretts av och till under mer än tio års tid. Regeringen tog som bekant fram ett utkast till ett sådant avtal med Danmark - departementspromemorian Ds 2018:26 - men valde till slut att inte ställa sig bakom det med hänsyn till EU-rätten.
Jag skulle vilja säga att vi här befinner oss i en gråzon mellan konstitutionella och arbetsrättsliga frågor, en gråzon som EU-rätten varken kan eller borde reglera.
Sverigedemokraternas hållning är klar: Till skillnad från det sätt som regeringen med hänsyn till EU-rätten vill ändra kommunallagen på anser vi att vilka Sverige väljer att ge eller inte ge rätt till ledighet för politiska uppdrag är en nationell demokratifråga - inte någonting som faller inom EU:s kompetensområde.
Här har vi nått pudelns kärna: Regeringen väljer, helt ensidigt, att ge bulgariska kommunalråd, lekmannarevisorer i Grekland och styrelseledamöter i franska kommunala bolag rätt till ledighet från svenska arbetsgivare samtidigt som man själv skriver att det inte finns något som talar för att en sådan gränspendling förekommer i någon betydande omfattning. Allt detta är en följd av en i grunden obefogad rädsla för EU-rätten.
Vi är inte heller övertygade om att de praktiska konsekvenserna av nuvarande förslag är rimliga. Givet alla de olika politiska system som finns inom EES-området, Schweiz och Förenade kungariket kommer lagförslaget att medföra onödiga administrativa bördor för svenska arbetsgivare. Det kan även finnas risker för missbruk som skulle kunna behöva ytterligare utredning.
Fru talman! Kommunallagens rätt till ledighet för politiska förtroendeuppdrag är främst till för kommunala och regionala fritidspolitiker och är anpassad efter svenska förhållanden. Vi anser att det är svårt att direkt applicera den lagstiftningen på länder utanför Norden, speciellt då regeringens förslag är att ledigheten inte bara ska omfatta tiden för de möten som är nödvändiga för uppdraget utan också resor till och från möten samt behövlig dygnsvila omedelbart före eller efter möten. Detta är helt rimligt när det till exempel handlar om några timmars deltagande vid det lokala kommunfullmäktige.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rätt till ledighet för politiska uppdrag på lokal och regional nivå i ett annat land
Det är svårt att se varför propositionen inte borde avslås, fru talman. Självklart vore det positivt om frågan om tjänstledighet för lokalpolitiskt aktiva nordiska gränspendlare kunde lösas, men den här propositionen gör ju inte det - åtminstone inte för svensk del. Inte en enda svensk förtroendevald som arbetar i Köpenhamn kommer att gynnas av att regeringen får igenom den här lagändringen. När regeringen på sidan 8 i propositionen skriver att dialogen med Danmark bör fortsätta erkänner man att man fortfarande inte har löst det mest väsentliga sakpolitiska problem som har legat till grund för hela lagförslaget ända sedan frågan först lyftes för mer än tio år sedan.
Sverigedemokraterna ställer sig helt bakom ett ömsesidigt underlättande för gränspendlande lokal- och regionalpolitiker inom Norden, men inte på det här sättet.