Fru talman! Jag ber om ursäkt för det felaktiga tilltalet. Jag skyller på att jag har varit pappaledig i tre månader. Men nu skärper jag mig.
Ledamoten inleder sitt svar med ”i min verklighet”. Återigen: Det finns bara en verklighet.
Låt mig rätta ledamoten när han återigen far med direkta osanningar och felaktigheter när han säger att regeringen inte gör någonting för att bryta nyrekryteringen. Jag kan ge några exempel som ledamoten gärna får googla efter den här debatten: utökade föräldrastödsprogram, en helt ny socialtjänstlag, en förändrad socionomutbildning och ett ökat informationsutbyte mellan skola, polis och socialtjänst samt en ambition att placera fler barn i behov i kvalificerade föräldrastödshem. Listan kan göras mycket längre.
Min fråga gällde vilka verktyg som efterfrågades. Jag konstaterar att jag inte fick något svar på det. Ledamoten beskriver i stället ett mål om en välfungerande skola och att alla barn ska få trygghet och kärlek. Det är självfallet ett mål som vi delar. Men jag hade önskat en mer saklig debatt där vi inte betedde oss som Trump utan faktiskt förhöll oss på ett ärligt sätt till objektiva omständigheter. Då kunde vi ha en ordentlig och saklig diskussion om vilka åtgärder vi föreslår och vill genomföra i stället för att lögnaktigt stå och hävda att regeringen inte gör någonting för att bryta nyrekryteringen, för det stämmer helt enkelt inte. För hellre fram kritik i sak!