Fru talman! Omregleringen av apoteken har lett till att det finns fler apotek med betydligt bättre öppettider. Situationen i den svenska glesbygden är oförändrad. Den drastiska nedskärningen av antalet apotek skedde under 80-talet när det var monopolet Apoteket AB. Då skedde en försämring för den svenska glesbygden. Men från 2009 och framåt är det en oförändrad situation. Det gäller även hur många patienter som går in på apoteket och får sitt recept expedierat eller inte.
När det handlar om hälso- och sjukvården i övrigt är det märkligt att Socialdemokraterna inte anser att den ska lagregleras, det vill säga reglera att läkaren ska göra det, sjuksköterskan ska göra det och fysioterapeuten ska göra det. Där finns en lagstiftning som säger att det är upp till verksamhetschefen att se till att personalen har erforderlig kompetens för att utföra sina arbetsuppgifter. Men plötsligt när vi kommer till den delen av hälso- och sjukvården som gäller apoteken har Socialdemokraterna drivit igenom en lagstiftning där man inte får delta i expediering av recept om man inte har en farmaceututbildning. Det är detta som kommer att skapa problem.
Vi drev för ett år sedan frågan om att apoteken ska ses på precis samma sätt som hälso- och sjukvården, det vill säga att det är verksamhetschefen som är ansvarig för att personalen har erforderlig kompetens. På kirurgkliniken kan man säga att operationssköterskan får operera blindtarmar om man vet att hen har rätt kompetens, men i apoteksvärlden ska minsann Sveriges riksdag styra vem som får göra vad. Det är en logik som inte stämmer. Det ska inte vara högsta möjliga kompetens utan rätt kompetens. Riksdagen är inte rätt instans att fatta de besluten.
Hur förbereder ni er, Mikael Dahlqvist, för de mycket stora problem som detta kommer att innebära för de svenska apoteken, inte minst i glesbygden sommaren 2020 när lagstiftningen träder i kraft?