Fru talman! Om Mikael Eskilandersson skaffar sig sympati i denna debatt genom att hänvisa till sitt släktskap med lantbruket kan jag säga att jag också är lantbrukarson, född i Halland. Om det ska användas som ett argument, huruvida man är född av bondesläkt, tycker jag att det är ett ganska lågt tilltag. Det berör mig djupt i hjärtat.
Mina föräldrar drev under många år ett lantbruk och var ganska framgångsrika inom samverkan i föreningsrörelsen men också inom politiken och inom LRF och Arla. Just arbetet i Europa med att utveckla lantbruket tillsammans med kollegor i Europa under den tid som EU byggde upp sin verksamhet tror jag präglade mina föräldrars sätt att vara bönder. Därför tar det mig extra djupt att Mikael Eskilandersson på det här sättet använder lantbruket och enskilda lantbrukare för att kritisera ett lagförslag som Centerpartiet också är kritiskt till.
Den enda skillnaden mellan Mikael Eskilandersson och mig är möjligen att jag tycker att vi kan låta denna lagstiftning träda i kraft och utvärdera den senare. Vi är kritiska på exakt samma punkter.
Det som provocerar Mikael Eskilandersson mest är troligen att jag i mitt anförande tog fasta på de styrkor och fördelar som finns med EU-medlemskapet när det handlar om att förbättra djurskyddet, minska användningen av antibiotika och göra det europeiska lantbruket mer konkurrenskraftigt gentemot exempelvis det kinesiska eller det amerikanska. Det handlar om att vi ser till att den goda djurhållningen och det antibiotikafria köttet ges de fördelar som de förtjänar.