Herr talman! Jag vill i denna kemikaliedebatt börja i naturen. Jag tror inte att någon har undgått den internationella nyhet som numera är ganska känd: Antalet insekter har minskat dramatiskt runt om i världen de senaste åren. Att insekterna blir färre kan få stora konsekvenser för vår matförsörjning i framtiden. I Sverige verkar den tilltagande insektsdöden också vara ett faktum även om vi behöver kartlägga detta område betydligt bättre.
I kemikaliedebatten och andra politiska debatter inom miljö- och jordbruksutskottets område måste vi, tycker jag, diskutera mycket mer hur vi kan öka antalet insekter som spelar en så viktig roll för våra jordbruk.
Sveriges jordbrukslandskap är vackra, men det finns brister i dagens odlingslandskap. En av bristerna är att det blommar mycket mindre än vad det gjorde tidigare. Kemiska bekämpningsmedel, såväl insektsmedel som ogräsmedel, har stor påverkan på möjligheterna till en rik biologisk mångfald i våra odlingslandskap.
Även om matförsörjningen i dag kortsiktigt kan öka med hjälp av insatsmedel måste vi långsiktigt prioritera denna fråga och se till att matförsörjningen håller en hög nivå. Det kanske inte ska ske med hjälp av insatsmedel.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik
Försäljning av ekologiska livsmedel är en viktig indikator för miljömålet Giftfri miljö. Satsningarna på ekologiskt jordbruk måste öka i den framtida jordbrukspolitiken. Vi måste få ett giftfritt kretslopp i jordbruket.
Jag vill anknyta till det som Marlene Burwick talade om, herr talman. I år bör vi ha ett jubelår här i Sverige, kanske av flera skäl. Ett skäl är att det i år är 50 år sedan DDT förbjöds i Sverige. Ändå föreslår Moderaterna här i dag att Sverige ska sluta gå före när det gäller att förbjuda kemikalier, trots att vi har denna erfarenhet: Redan för 50 år sedan förbjöd vi DDT. Det är faktiskt först i år som de sista länderna i världen också gör som vi. Nu är DDT förbjudet i hela världen. Nationellt måste vi gå före.
Herr talman! I den fördjupade utvärdering av miljömålen som presenterades nyligen finns förslag om hur vi kan utveckla arbetet med en giftfri miljö. Det är tre strategiska utvecklingsområden som särskilt lyfts fram för att vi ska nå en giftfri miljö.
Det handlar om bättre kunskap och information. Där vill jag särskilt framhålla att vi behöver ha tydligare information om olika varors kemiska innehåll.
Den andra strategin är att vi behöver avgifta kretsloppen så att de är giftfria redan från början. Då måste användningen av särskilt farliga ämnen upphöra.
Den tredje strategin är att få till stånd en effektiv lagstiftning och miljötillsyn. Tillsynen måste verkligen stärkas.
Giftfri miljö är ett av de miljökvalitetsmål som bedöms vara svårast att nå. Det finns behov av ökade resurser för mer kompetens inom kemikalieområdet hos många nyckelaktörer, bland annat i kommunerna och på länsstyrelserna. Det finns också stor okunskap om hur farliga kemikalier används och hur befolkningen och miljön blir exponerad. Den samlade kunskap som finns i samhället finns inte alltid på rätt ställe.
För att slippa stora framtida kostnader är det viktigt att arbeta förebyggande med att minska riskerna med farliga kemiska ämnen på lokal och regional nivå. Vi måste också öka ambitionen samt kunskapen om det ansvar som de aktörer som historiskt har spridit kemikalier i miljön har enligt miljöbalken.
Där kommer frågan om PFAS in - PFAS har förorenat många av våra dricksvattentäkter. De aktörer som står för den föroreningen måste också stå för kostnaderna så att det inte drabbar dagens vattenkonsumenter.
Det frivilliga arbetet med att förstärka myndigheters och kommuners kompetens när det gäller toxikologi och riskhantering och att öka arbetet med giftfri miljö i företag och organisationer kan stärkas utan att ta kraft och resurser från myndighetsutövningen, som också måste utföras. Miljötillsynsarbetet är ju oerhört viktigt.
En giftfri miljö bidrar till en bättre folkhälsa. Jag vill verkligen understryka det som många talare har sagt här före mig, nämligen att vi måste ha ett särskilt fokus på barnen när vi talar om kemikalier. De är mer utsatta. En liten kropp får i sig mer. Barnen har också organ som utvecklas.
Kemikaliefrågorna handlar om både miljö och hälsa. Just därför behöver vi skapa ett större intresse för kemikaliefrågorna hos allmänheten.
I en tidigare debatt i dag har jag talat om miljöbrott. Jag vill komplettera detta med att även tala om miljöbrott på kemikalieområdet. Miljötillsynsutredningen ger oss en färsk bild av hur det står till med det offentliga Sveriges förmåga att upptäcka och beivra miljöbrott. Utredningens slutsats är att den nuvarande organisationen för tillsyn ger en bra grund och inte bör ändras, men man föreslår ändå en rad åtgärder för att effektivisera tillsynsmyndighetens arbete och den statliga samordningen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik
Enligt utredningen finns det skäl att anta att miljöbrottsligheten ökar i omfattning i vårt land. Man konstaterar att det i jämförbara länder upptäcks relativt sett fler grova miljöbrott än i Sverige. Ansvariga myndigheter har signalerat att nuvarande system är ineffektivt. Exempelvis är det väldigt få anmälningar från Kemikalieinspektionen som går till miljöåklagare och som leder till åtal. I fyra av fem fall läggs förundersökningarna ned.
De flesta som fastnar i Kemikalieinspektionens kontroller blir således aldrig åtalade. Kemikalieinspektionen har lagt fram förslag om hur detta kan effektiviseras.
Miljöbrott upptäcks i huvudsak inom ramen för miljötillsynen. Jag vill här i riksdagen ändå betona att Moderaternas och Kristdemokraternas stora neddragningar av miljötillsynen i den budget som antogs i december får stora konsekvenser också för möjligheten att upptäcka och beivra miljöbrott.
De anmälningar om miljöbrott som görs speglar de brott som är lättast att upptäcka och de brott som man lägger ned resurser på att upptäcka. Miljötillsynsutredningen konstaterar att registreringen av brottsligheten säger mer om miljötillsyn och annan kontrollverksamhet än om miljöbrottsligheten som sådan. Det råder samstämmighet om att samhället i stort missar de riktigt stora, oseriösa och kriminella verksamheterna. Där är också riskerna för både miljön och människors hälsa störst.
Den vanligaste påföljden för brott mot miljöbalken är böter. Företagsbot utgör ungefär 60 procent av de utdömda påföljderna. Miljötillsynsutredningen föreslår det de kallar en sanktionsväxling på kemikalielagstiftningens område. Detta tas också upp i betänkandet. Det förväntas leda till ett mycket effektivare sanktionssystem. Det innebär att en del av miljöbrotten kan avkriminaliseras och att myndigheterna kan besluta om sanktionsavgifter direkt, utan att gå via domstol. Det kan verkligen finnas en anledning att från riksdagens sida ta ett bredare grepp och genomföra sanktionsväxling för att öka effektiviteten och stärka legitimiteten på det miljörättsliga området. På så sätt kan fler brott hanteras på ett effektivt och bättre sätt.
Jag vill avslutningsvis säga att detta är ett oerhört viktigt område. Det kanske inte blir så mycket debatt här i dag, men det som jag tycker att vi borde fokusera mer på är just de tre principiella områden man har kommit fram till i utvärderingen av miljömålen: att förbättra informationen, att stärka arbetet med att förbjuda och fasa ut de farligaste ämnena och att också fortsätta utveckla arbetet med en effektiv lagstiftning och en förbättrad och förstärkt miljötillsyn. Låt det vara ett olycksfall i arbetet att det förra året kom förslag om att dra ned miljötillsynen. Den behöver förstärkas.