Fru talman! Jag tror ärligt talat att de flesta väljare som följer denna debatt tycker att den är ganska förvirrande. Vi har en lång rad allvarliga problem i Sverige – utanförskap, otrygghet, ofrihet och väldigt många flickor och kvinnor som lever under förhållanden de inte borde leva under i Sverige – och så står vi här och diskuterar olika filosofiska begrepp. Men precis som Tobias Andersson säger har interpellanten givetvis rätt att ställa de frågor han eller hon vill.
Jag har flera gånger varit tydlig med hur jag definierar detta, och det finns olika definitioner. Låt mig dock upprepa exemplet att vi i år firar 250 år av judiskt liv och kultur i Sverige. Beslutet att stötta detta har även Sverigedemokraterna varit med att fatta, vilket är bra. Detta är ett bra exempel på att det finns saker som inte är problematiska.
Låt mig avsluta med att säga att när det finns denna typ av ofrihet och utanförskap och när vi ser att viktiga svenska värderingar utmanas och att det inte finns en stark svensk majoritetskultur ska vi vara glasklara med att vi inte accepterar detta. Då är det inte läpparnas bekännelse som räknas, utan att vidta konkreta reformer för att förändra detta, och regeringen har i princip arbetat dag och natt med att ta tag i dessa problem.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Men vi ska också komma ihåg att de flesta av de 2 miljoner människor i dagens Sverige som är födda i ett annat land är hederliga och skötsamma och inte begår brott, och de blir minst lika förbannade som Tobias Andersson och jag när det begås brott och känner att det är fel. Låt oss därför hitta en rimlig balans där vi ser detta men också de problem som finns och att vi ska vara okuvliga i vårt arbete för att göra Sverige rikare, friare och bättre.
Jag tackar Tobias Andersson och Nima Gholam Ali Pour för debatten.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.