Herr talman! Jag försökte i mitt anförande peka på att det finns två väldigt tydliga mål. De målen går faktiskt inte fullt ut ihop.
Den föregående regeringen hade som någon form av tävling att sätta så höga mål som möjligt – i det här fallet satte man målet 70 procent före 2030 medan EU landade på 55 procent till 2030. När det gäller det totala målet för när man ska vara helt fossilfri säger EU 2050 medan den föregående regeringen sa 2045.
Man kan givetvis jobba med den typen av mål, men det får effekter för vårt näringsliv. Det har inte fått de effekter som en del talar om, alltså snabbare ekonomisk utveckling. Det man ser i den stora studien som jämför Europa och USA är att Europa faktiskt halkar efter medan den amerikanska och kinesiska ekonomin växer.
Då kommer man till en av de käpphästar som finns i den kristdemokratiska ideologin, nämligen att vi måste jobba med sociala, ekologiska och ekonomiska hänsyn.
Vi är troligtvis helt överens om det mer slutliga målet när det gäller miljön, nämligen att vi ska nå ett nollutsläpp. Men att sätta mål som man inte ens kan leva upp till är inte realistiskt. Jag påpekade detta redan under förra mandatperioden när er regering satt med er politik, ivrigt påhejade av Miljöpartiet. Även då konstaterade man att vi inte skulle komma att nå målet 2030.
Då tror jag att det är mycket bättre att sätta realistiska mål och sedan jobba med faktiska åtgärder. Det var därför jag var så noga i mitt tal med att peka på de faktiska åtgärderna. Det handlar om energisidan och om att se över motorer och teknikutveckling.
(Applåder)
I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).