Fru talman! Det är inte första gången vi debatterar bidragsvillkor för fristående verksamheter. För ett år sedan talade vi om samma sak. Då tog vi från den socialdemokratiska oppositionen upp problemet med att besparingar bara drabbar kommunala skolor och inte fristående skolor medan däremot satsningar gynnar alla skolor. Vi vill ha lika villkor för alla skolor.
I de större städerna börjar andelen fristående skolor närma sig 40-50 procent. Då är det viktigt att det är lika villkor som gäller.
När vi diskuterade detta för ett år sedan, närmare bestämt den 10 juni 2009, sade utskottsmajoriteten att det vi framförde om besparingar inte var något problem och att det inte gick att göra något åt detta.
Vi kan vara glada över att vi nu får en proposition och ett betänkande som behandlar detta. Det gick alltså att göra något åt det - visserligen ett år för sent men i alla fall. Vi borde få ett erkännande. Det gick att göra något åt det; vi hade rätt.
Det återstår dock flera saker, och här säger man återigen att man inte kan eller vill göra något. Jag ska lyfta upp två saker.
Det ena är meddelarskyddet. Oavsett i vilken verksamhet man arbetar ska man ha rätt till meddelarskydd. Det måste självklart införas.
Det andra är att precis som bidragen innevarande år och besparingar och ökningar var djupt orättvisa är det djupt orättvist med en momssats på 6 procent. Det är något som bland andra borgerliga ledamöter i kommunstyrelsen i Uppsala har reagerat på. Fristående skolor blir överkompenserade. När kommer det ett betänkande om detta? Det är inte så mycket tid kvar, och vi kommer självklart att lägga fram ett sådant.
Varför kan man inte lyssna från början? Varför ska man förhala allt i stället för att skapa lika villkor när man har möjlighet? Varför skapa oreda i en sektor som verkligen behöver arbetsro?
Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 3.