Herr talman! Jag tackar ledamoten Tegnér för frågan. Den var väl inte helt oväntad, med tidigare debatt i backspegeln.
Det är naturligtvis viktigt att vara tydlig om vad vi beslutar om. Det är ju inte regelverket som helhet vi beslutar om, utan det här är en komplettering. Att i det läget kräva en systematisk och genomgående analys av hur det skulle fungera i verkligheten blir kanske inte riktigt rimligt, och detta är heller inte det bästa sättet att göra det på.
De här kompletteringarna behöver göras, och vi tar ansvar för att genomföra dem. Sedan är en lagstiftning inte en slutgiltig produkt, speciellt inte när den är internationellt framtagen. Det kommer naturligtvis att påverka.
Man kan ju fundera på – och det kanske de åhörare som inte är involverade i politiken gör – varför ledamoten i det här läget, när vi gör en komplettering till en redan existerande lagstiftning, är så starkt fokuserad på just konsekvensanalysen. Det kan bero på att vi i grunden egentligen är överens om lagstiftningen, som ledamoten Tegnér också framförde. Vi är alltså inte oöverens om vitsen med systemet. Vi är inte oöverens om att det bör införas. Ingen av oss tycker att det här i grunden är negativt för svenska företag. Och det är alltså fråga om en komplettering.
Vi har också att ta hänsyn till att detta är en internationell överenskommelse. Det blir naturligtvis inte optimalt för varje enskilt land – det ligger i sakens natur. Jag tycker att det här ska genomföras. Jag tycker givetvis också, i likhet med vad tidigare talare anfört, att man bör titta över det kontinuerligt för att se hur det fungerar i verkligheten.
(Applåder)