Herr talman! Tack, Elisabeth Thand Ringqvist, för frågorna!
Jag tror att mitt svar på den frågan alltid kommer att vara att jag önskar att det hade gått fortare – absolut. Det är lättare att uppmuntra andra att vara tålmodiga än att vara det själv. Naturligtvis är det här ett område där jag skulle önska att vi ständigt höjde takten. Men jag har stor respekt för att det är stora kvarnar som måste mala i detta, och jag tror återigen att de viktiga delarna kommer att handla om styrning och ledning i arbetet.
När det gäller utredningar, konsekvensutredningar och inte minst Regelrådets arbete kring detta finns det flera förslag från Produktivitetskommissionen, inte minst, om hur man ska stärka det arbetet. Det bereds nu inom Regeringskansliet, och det ska bli intressant att se var man landar där.
Konsekvensutredningar har absolut varit en svaghet generellt i svensk myndighetskultur – och inom svensk politik, måste vi nog ärligt säga. Vi behöver stärka oss när det gäller detta, och jag tror att man i alla lägen kan förbättras här.
Men jag vill också understryka att det är ett väldigt brett arbete igång. Jag tror att man måste se det och låta det ha sin gång. Man måste samtidigt självklart i alla lägen vara beredd att vässa direktiv för att säkra största möjliga effektivitet i det här viktiga arbetet.