Fru talman! Tack, Joakim Järrebring, för frågan!
Det råder ingen tvekan om att, precis som Joakim Järrebring nämner i repliken, våtmarker har ett stort värde. Det finns många positiva effekter. Men vi får inte heller glömma bort, fru talman, att det är väldigt viktigt att det görs på exakt rätt sätt när vi ska återväta, i alla fall om man vill återväta med i grunden minskat CO2-läckage. Gör man fel där blir det kontraproduktivt, och man släpper ut mer CO2.
Det är därför oerhört viktigt att det görs på korrekt sätt, och därför är det också viktigt att de som gör det här verkligen har kunskapen. Regeringen har avsatt pengar. Som jag sa i mitt anförande är det över 400 miljoner i innevarande budget just för satsning på våtmarker.
Vad gäller exploatering av våtmarker råder det ingen tvekan om att det är en kontroversiell fråga. Tyvärr är det en hel del som uppför sig horribelt när de försöker agera mot detta. Ett sådant uppförande och det sätt de försöker driva sin aktion på hör inte hemma någonstans.
Det uppstår en fråga. Vi är i Sverige, inte minst på klimatområdet, beroende av ny skog. Om det är någon som är beroende av odlingstorv är det våra plantskolor. Vad gäller grönsaksodlare är också de beroende av odlingstorv. Om vi helt ska sluta med att plocka ut och skörda odlingstorv handlar det i stället om att importera kokosfiber från Sri Lanka och Indien. Jag vet inte om klimatet tackar oss för det. Här handlar det verkligen om att hitta en balans i frågan.
Precis som Joakim Järrebring sa satt jag inte med i Miljömålsberedningen förra gången, men jag gör det nu. Jag inte sett någonting om hur regeringen ämnar ta hand om de här frågorna, fru talman, så det vågar jag inte svara på.