Herr talman! Det här är ändå ganska häpnadsväckande. Mikael Damsgaard säger att han har varit i Estland. Han har träffat justitieministern där, och han har haft goda kontakter med Estlands regering. Men han har inte behagat träffa sina partikamrater i Estland, som är djupt kritiska, som stadsfullmäktiges ordförande i Tartu, som är djupt kritisk och till och med har skickat brev till Sverige – till talmannen och till gruppledarna i Sveriges riksdag – för att tala om att detta är något som man kommer att riva upp om man vinner valet nästa år. I Estland är detta en djupt impopulär politik.
Man kan tycka att Moderaterna skulle kunna visa lite mer regeringsduglighet och se till att bilaterala avtal som man tecknar mellan länder håller även över tid.
Det var ju ändå detta vi fick höra att man krävde från Estlands sida. Man krävde att det skulle hålla över tid och samla en bred majoritet. Varför har inte Moderaterna gjort samma sak när det gäller Estland?
Detta handlar framför allt om att regeringen vill skicka svenska fångar till Estland som ska sitta i estniskt fängelse. Vem är det som gynnas mest av detta – är det Estland eller Sverige? Och varför har fortfarande Moderaterna inte tagit kontakt med sina partikamrater i Estland, som alltså är djupt kritiska? Mikael Damsgaard blir svaret skyldig när det handlar om varför man hanterar den här frågan på ett så tafatt sätt.