Herr talman! Jag är en av dem som har skrivit
motioner om allergi. Jag tänkte berätta litet grand om
varför jag är så engagerad i allergifrågor. I Miljöpar-
tiet har vi flera allergiker i våra led än vad man har i
andra partier, eftersom det finns en så stark koppling
mellan det samhälle vi har i dag - kemikaliesamhället
- och allergifrekvensen. Många inser att allergi är
politik. Det är det samhälle vi skapar som skapar
allergierna. Därför är det naturligt att man vill ta ett
politiskt ansvar om man känner att det här är frågor
som ligger en varmt om hjärtat.
Jag har själv en mycket, mycket allergisk syster.
Bakgrunden är att i det hem som hon och jag växte
upp i gjorde man alla fel man kunde göra. Vi hade
hund och andra djur och sådant som man har i vanliga
hem. På den tiden diskuterades inte de här frågorna så
mycket.
Vi blev mycket förvånade över att min syster blev
så hemskt sjuk den dag pappa fyllde 50 år. Efteråt har
vi förstått att det berodde på alla de växter och blom-
mor som plockades in. Det gällde framför allt liljorna,
som många är väldigt allergiska mot.
Så småningom när hon flyttade in i en nyrenove-
rad lägenhet i Stockholm förvärrades hennes allergi
rejält. Alla de kemikalier som finns i dagens byggma-
terial gör att överkänslighet och allergier ökar drama-
tiskt. För henne blev det här avgörande. Hon blev
verkligen sjuk. Sedan dess har hon hela tiden gått på
allergimedicin. Hon skulle inte klara sitt dagliga liv
om hon inte hade medicin.
Min syster är sambo med en kille som också är
allergiker. För sex år sedan fick de sitt första barn. Då
bestämde hon sig för att den här lilla tjejen, Anna,
inte skall bli allergisk. Att hon har disposition att bli
allergiker är givet. Har man två föräldrar som är al-
lergiker har man disposition att bli allergiker.
Min syster satte igång att läsa allt som gick att läsa
om hur hon skall leva för att Anna inte skall debutera
som allergiskt barn. De flyttade ut på landet, hon
ammade mycket länge och hon började tänka efter när
det gäller vad hon stoppade i barnet, vilka kläder hon
satte på henne och hur hon i övrigt skulle göra. Hon
läste, läste och läste. Jag måste säga att jag är mycket
imponerad över det arbete hon har lagt ner.
Lilla Anna är ett allergiskt barn. Hon reagerar på
vissa saker. Hon reagerar på jordgubbar och sådant
som vi vet att barn först reagerar på. Hon reagerar
t.ex. på rött färgämne i godis. Men hon är inte ett
utpräglat allergiskt barn. Hon har inte debuterat på de
allra flesta områden, och det är tack vare den kamp
som hennes mamma har fört för att se till att förebyg-
ga debuten.
Man vet att barn som är överkänsliga och allergis-
ka och debuterar som små, får det mycket besvärligt
senare i livet. Det är som att fylla en bägare med
allergen och överkänslighetsämnen. Har bägaren
blivit full och börjat rinna över kan man bli allergisk
mot allt. Man kan börja som pälsdjursallergiker och
övergå till att vara överkänslig mot vissa kemikalier.
Och man kan tvärtom börja med att vara överkänslig
mot formalin, och sedan kan man oerhört lätt bli al-
lergisk mot pälsdjur, födoämnen osv.
Det gäller alltså att se till att barnet inte debuterar
som allergiker. Vi har det samhälle vi har. Jag skulle
önska att det fanns en mycket, mycket större politisk
vilja att ändra kemikaliesamhället. Tyvärr kan jag se
att när det gäller allergi är det ofta tomma ord. Man
vill inte se vad som utgör grunden, nämligen det sam-
hälle vi har skapat. Därför måste vi börja jobba före-
byggande så att de barn som föds i dag inte debuterar
som allergiker utan kan få leva ett fullvärdigt liv.
Många allergiker lever i dag inte vad vi kallar ett
fullvärdigt liv.
Förebyggande åtgärder och information är oerhört
viktigt. Det är faktiskt fortfarande så i Sverige i dag
att om man kommer till sjukhuset med ett litet barn
med astma säger de "Välkommen tillbaka!" när man
lämnar sjukhuset. Däremot har man inte fått informa-
tion om hur man skall kunna undvika att komma till-
baka. Jag tycker att det är skrämmande, med tanke på
att så många motioner om allergier ändå läggs fram i
riksdagen. Det är oerhört glädjande att så många är
engagerade, men det måste få konsekvenser långt ner
i samhället där personal möter allergiska barn.
I dag vet vi att siffran hela tiden ökar. Den senaste
siffran jag hörde gällde att 70 % av alla barn har nå-
gon form av allergi eller överkänslighet. När siffran
börjar bli så stor kan vi inte längre tala om arv. I så
fall skulle vi ha en generationsväxling på två år, och
det har vi inte. Det beror på andra saker. Det beror på
miljön. Det kanske egentligen är så att vi alla har
disposition att bli överkänsliga eller allergiska, och
sedan beror det mycket på vad vi utsätts för. Barn
med sina växande celler, sin hud som lättare tar in
ämnen osv. är oerhört mycket mera exponerade än
vad vi vuxna är. Vi vuxna klarar oss mycket bättre.
Trots det debuterar i dag många vuxna som allergiker,
och det är en helt ny kunskap. För ett antal år sedan
sade läkarna att en vuxen människa inte kan bli aller-
gisk eller överkänslig. I dag vet man att det inte är så.
Många målare får t.ex. problem. Den nya typen av
plastfärger - vattenbaserade färger - innehåller många
plastämnen som avges under lång tid och i små kon-
centrationer. Många målare är överkänsliga och al-
lergiska mot de här ämnena som finns i plastfärgerna.
Lik förbaskat använder vi dem.
Det finns mycket information som jag skulle vilja
att folk fick. Vet ni t.ex. att barn som är allergiska mot
gråbo nästan alltid blir allergiska mot selleri? Det är
svårt att hitta födoämnesallergiker, men det underlät-
tar om man vet att denna koppling finns. Om man har
ett barn som reagerar på gråbo - det kan man lätt testa
- skall man också undvika selleri. Har man ett barn
som är björkallergiker kan man med stor sannolikhet
säga att det här barnet kommer att bli allergiskt mot
nötter och äpplen. Det finns många sådana koppling-
ar, men den här informationen kommer inte ut till
föräldrarna.
Om man talade om för föräldrar att det finns for-
malin i barnkläder och att de skall tvättas ett antal
gånger, kanske man får folk att göra det. Jag kan inte
förstå varför det finns formalin i barnkläder. Jag är
glad att även kds har uppmärksammat yrkandet. I
Tyskland och Japan har man förbud mot formalin i
barnkläder, och det tycker jag är bra.
Vi måste fråga oss vilken frihet vi egentligen vär-
nar. Värnar vi friheten att fabrikanter skall kunna få
använda de kemikalier de vill eller värnar vi friheten
att barn faktiskt skall ges möjligheter att växa upp i ett
samhälle där man inte blir sjuk? Nu när 70 % av alla
barn är överkänsliga eller allergiska tycker jag att den
frågan börjar ställas på sin spets. Vad vill vi? Vill vi
skapa ett samhälle det är möjligt att växa upp utan att
föräldrarna får jobba som attan för att skaffa den
information som behövs för att barnet skall få en
uppväxt som gör att barnet blir friskt i sitt vuxna liv?
Eller vill vi hjälpa till att skapa ett samhälle där det
här kan ske automatiskt, där barnen faktiskt får möj-
ligheter att växa upp och bli friska? I dag är det näs-
tan omöjligt.
Vi i Miljöpartiet jobbar mycket med den här frå-
gan. En del i detta är att vi har lyckats få två miljarder
avsatta för att allergisanera daghem och skolor.
Mycket av detta handlar om inomhusmiljön. Man
använder färger, ämnen i plastmattor osv. som inne-
håller en enorm mängd kemikalier. I Sverige är situa-
tionen en annan än i många andra länder. Vi har haft
en byggboom som har medfört att vi har tillåtit många
ämnen som inte är tillåtna på andra ställen. Vi borde
börja fundera över om det är nödvändigt att använda
alla de här ämnena.
Jag vill påstå att många av de skolor och daghem
vi har i dag förvärrar för allergiska barn. Jag skulle
verkligen vilja uppmana alla som sitter här och som
har kontakt med kommunalpolitiker att se till att an-
vända det bidraget som Miljöpartiet tilsammans med
regeringen har tagit fram, så att vi kan börja allergisa-
nera daghem och skolor. Det är enormt viktigt. Det är
därigenom vi kan hjälpa de barn som redan är aller-
giska och överkänsliga att få en dräglig tillvaro. Det
är också på det sättet vi kan se till att barn inte utsätts
för det här i framtiden. Det här är ett folkhäl-
soproblem. Det ställer krav på oss, och det ställer
krav på vilket samhälle vi vill ha i framtiden.