Herr talman! Som kammarens ålderspresident vill jag å allas våra vägnar säga: Stort tack till dig för ditt tal och för det tack du har gett oss avgångna och avgående ledamöter i dag! Nu är det jag som i stället ska rikta några ord till dig.
Du valdes in i riksdagen 1994 och har med god marginal passerat 8 000 dagar som riksdagsledamot. Du har lett utrikesutskottet, och du har bland annat arbetat i Utrikesnämnden, krigsdelegationen, Natos parlamentariska församling, OSSE-delegationen och parlamentariska utredningar.
Många gånger har vi sett dig i aktion i kammaren med talmansklubban eller i talarstolen, som den drivne debattör du är - engagerad och alltid påläst, alltid på hugget, strategisk, strukturerad men också generös med kunskap och kontakter. Du har kanaliserat din energi till hårt politiskt arbete som ungdomspolitiker, riksdagsledamot, utskottsordförande, valarbetare, lojal partiföreträdare och aktiv talman.
I talmansrollen har du haft fokus på oss ledamöter och hur vi ska kunna forma och föra ut vår politik. Du har arbetat för att göra riksdagen till en aktuell politisk och demokratisk arena. Du har ändrat i debattregler och arbetsformer i kammaren för att sätta ledamoten i centrum. Jag tror att många instämmer med mig: Det känns att du har haft oss ledamöter för ögonen i ditt talmansuppdrag.
Dock arbetade du de första 20 riksdagsåren i utrikesutskottet. Och det spelar nästan ingen roll om du rör dig i Washingtons kongresskorridorer, har möten i Moskva eller besöker en by i Mellanöstern - vart du än kommer känner folk dig. Det där har jag haft nytta av.
Jag måste göra en liten personlig dragning här. Som talmannen sa förut har jag haft förmånen att representera er ledamöter utanför Sveriges gränser. Och när man kommer ut har det hänt ett antal gånger, när jag har sagt vad jag heter och var jag kommer ifrån, att det är många som känner dig, Urban. Och de känner dig i första hand som den person du är. De känner dig som utskottsordförande, och de känner dig som talman. Nu får du ursäkta - men det är inte det jag kanske har dragit de största vinsterna av.
När de frågar om jag känner dig säger jag: Ja, det är klart. Och sedan säger jag: Vi har spelat i samma fotbollslag. Jag lovar att när man har sagt de orden försvinner alla barriärer. Samtalet blir helt annorlunda. Urban är och har varit en väldigt duktig fotbollsspelare. Det kändes alltså tryggt att ha dig vid sidan om, eller snarare bakom när du spelade centerhalv. Då visste man att det fanns en dirigent som talade om när man gjorde rätt och fel. Tack för det!
Dina resor har hållit högt tempo med fullmatade program. Du har varit aktiv i internationella tankesmedjor, du har lett möten i utrikesutskottet och du har använt dina egenskaper och dina kontakter på olika sätt, som när du bidrog till förhandlingar mellan USA och Vitryssland för frisläppandet av en politisk fånge. Du förhandlade också inför frisläppandet av två byggnadsarbetare från Falköping som fängslats i Iran. Ditt arbete för våra baltiska grannar och länderna i EU:s östra grannskap är väl känt och uppskattat i de länderna.
Som riksdagsledamot har du företrätt din valkrets med stort engagemang, och kopplingen mellan din valkrets och världen är viktig. Hur mycket du än engagerar dig i den internationella politiken förblir du alltid en arbetargrabb från Mariestad. Skaraborg har du alltid med dig, var i världen du än är.
Och vart du än tar vägen framöver har du även riksdagen och din talmanstid med dig. Det är en talmanstid som inte tar slut i dag utan den 24 september kl. 11.
Herr talman, Urban! Å Sveriges riksdags vägnar vill jag tacka dig varmt för dina insatser som riksdagsledamot och som talman i demokratins tjänst! Välkommen att ta emot en medalj och en bukett!
(Applåder)