Fru talman! Vi kan stå här och hoppas att saker och ting ska hända. Men är inte vårt uppdrag som lagstiftare och beslutsfattare i Sveriges riksdag att vidta åtgärder så att saker och ting som vi vill ska hända faktiskt också händer?
Sjöfartsverket har ju själv i sin redovisning påtalat att farledsavgifterna och handelssjöfarten får finansiera delar av fritidsbåtarna. Ska det vara rättvisa mellan transportslagen och det ska tillämpas på landbacken borde Sveriges åkeriföretag betala delar av motorsporten. Det är faktiskt helt analogt. Jag tror inte att Annelie Enochson tycker att de ska betala för delar av privatbilismen.
Jag efterlyser inte konkret exakt hur det ska vara men huruvida man tycker att det är en bra ordning eller inte, om det ska vara samma villkor när det gäller väg, järnväg och sjöfart. Det skulle ändå Kristdemokraterna principiellt kunna uttala sig om.
Låt oss säga att vi flyttar över det som gäller svavelhalten på vägen, att det vore fritt att välja ett motorbränsle som plötsligt försurar mycket mer och förstör luftkvaliteten i städerna. Ska man då bara beklaga den utvecklingen? Jag är alldeles säker på att vi i Sveriges riksdag över partigränserna skulle vara överens om att det inte är okej och att man sätter lagar, regler och avgifter för att få bort det som är farligt för människors hälsa.
Här noterar vi, precis som det står i betänkandet på s.34, att det finns rederier som har bytt från 0,5 viktprocent svavel till 1,5 viktprocent svavel i det område som vi har gått till IMO och fått erkänt som särskilt föroreningskänsligt. Är det då inte väldigt dåligt av oss om inte vi kan sätta avgifterna på en sådan nivå att det inte lönar sig för sjöfarten att förstöra miljön?