Herr talman! Jag vill bara kort säga att det inte är någon riksdagsledamot i den här debatten eller i den här kammaren och inte heller någon av våra väljare som står på våldtäktsmännens sida, utan vi står enade på brottsoffrens sida. Det finns faktiskt inget parti i den här kammaren som inte tycker att det är rimligt att personer som är dömda för grova brott eller som utgör ett säkerhetshot ska kunna bli föremål för det som man kallar för inhibition av verkställighet i stället för att få ett uppehållstillstånd.
Jag tycker att det vore välkommet om vi ägnade oss åt att tala om de verkliga skiljelinjerna i stället för att fabricera, polarisera och attackera varandra för sådant som vi inte tycker – alltså att hitta på en konflikt som inte finns. Det vore bra för det politiska samtalet om det blev mer sakligt.
Men jag skulle framför allt vilja följa upp den fråga som Tony Haddou ställde men som Magnus Resare inte svarade på. I går fick vi nämligen ett dramatiskt besked. För första gången kommer den svenska regeringen att sätta sig i samtal med talibanerna – till att börja med på tjänstemannanivå, men ändå. Talibanerna är en fruktansvärd islamistisk terrorregim, som förtrycker flickor och kvinnor, oliktänkande och många stora minoritetsgrupper. Hur kan Magnus Resare försvara legitimeringen av talibanregimen?