Fru talman! Sultan Kayhan sa inledningsvis något i stil med att alla i Sverige ska kunna förverkliga sina liv oavsett var man bor. Det är ett ganska fint värdeuttryck som jag tror att de flesta kan skriva under på. Jag kan också ha respekt och förståelse för och hålla med om ingångsvärdet att man ska hjälpa dem som befinner sig på samhällets botten och ge dem bättre förutsättningar.
Sultan får dock gärna förklara för mig logiken och rättvisan i att akademikern, professorn som jobbar på Mittuniversitetet, har god inkomst och bor i Östersund, som är kanske inte en storstad men en ändå relativt medelstor svensk stad, han ska få 100 kronor i månaden i skattesänkning. Men undersköterskan i Rinkeby som kämpar för att komma därifrån, för att hennes barn inte ska behöva leva med gängkriminaliteten, hon får inte den skattesänkningen.
Det är fina ord om att man ska hjälpa dem som befinner sig på samhällets botten. Men i praktiken är det en ganska brutal orättvisa, geografisk men också principiell, i att de som verkligen befinner sig längst ned i samhällspyramiden inte får den här skattesänkningen. Det är en ganska häpnadsväckande lek med ord som Sultan och Socialdemokraterna ägnar sig åt. Jag vill därför fråga hur hon får detta att gå ihop med sin rättvisesyn.
Jag vill också be Sultan förklara logiken bakom de kommuner man har valt ut. Varför får inte de som bor i Hofors, Grums, Laxå eller Surahammar skattesänkningen? Men de som bor i Skellefteå och Östersund, som är medelstora svenska städer, får det. Det är ganska obegripligt.