Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern
för svaret på min fråga.
I min hand håller jag ett brev som justitieministern
har skrivit till en av de många oroliga svenskar som
upprörts av det som inte bara har figurerat under
den senaste tidens debatt. Frågan var ju också
aktuell i samband med 1993 års allmänna
motionstid.
I brevet gladdes jag särskilt åt slutet som jag skall
be att få återge. Avslutningsvis, säger
justitieministern, vill jag framhålla att vi med
största kraft och med alla tillgängliga medel
kommer att verka för att all hantering med
barnpornografi stoppas. Varje möjlighet att
ytterligare förbättra lagstiftningen kommer att
prövas mycket noga. Skulle det visa sig att en
grundlagsändring behövs för att ge barnen skydd
kommer den att genomföras.
Det kändes mycket bra när jag fick ta del av detta.
Jag vill också informera om att
konstitutionsutskottet i dag har behandlat ärendet.
Jag vet att justitieministern har haft en utfrågning i
Rosenbad i dag från vilken jag har fått refererat
litet av vad som hänt.
Konstitutionsutskottet har i dag enhälligt beslutat
att man skall behandla frågan om kriminalisering av
innehav av barnpornografi med sikte på ett
riksdagsbeslut under våren 1994. Sedan har en del
andra beslut fattats som hör samman med detta.
Jag vill med anledning av det som justitieministern
avslutningsvis sade i sitt svar, att det skulle vara en
skendebatt om handläggningen, säga att så vill jag
absolut inte att den skall tolkas. Vi är alla precis lika
angelägna om att få stopp på detta elände, för det
är ingenting annat än elände och det har ingen plats
i vårt samhälle. Men vi är också medvetna om att
en ändring i grundlagen krävs och att det då finns
en viss ordning för en sådan.