Herr talman! Även om jag inte delar åsikt med Rasmus Ling i frågan håller jag med om analysen av Socialdemokraternas svajiga hållning till väldigt många frågor inom kriminalpolitiken. Jag frågar mig också var krisinsikten fanns 2015, 2016, 2017, 2018, 2019, 2020 och så vidare. Den här frågan har ju debatterats. Jag har haft åtskilliga debatter med Morgan Johansson, som var Socialdemokraternas justitieminister under åtta år, och har mött ett kompakt motstånd inte bara i denna fråga utan även i många andra. Det har funnits ett kompakt motstånd mot anonyma vittnen i domstol.
Är det en slump att Socialdemokraterna nu, när man sitter i opposition och dessa förslag ändå har tillräckligt stöd för att gå igenom i riksdagen, omvärderar sin egen politik och ger ett annat sken utåt? Jag tror inte att det är en slump, utan jag tror att det handlar om en välkalkylerad analys. Man vill i opinionen inte vara motståndare till offensiva förslag för att komma åt ett väldigt allvarligt samhällsproblem i frågor där Sverigedemokraterna och Moderaterna har hög trovärdighet. Man vill inte vara i opposition mot den typen av politik, för det skulle vara dålig optik för Socialdemokraterna. Där har vi nog anledningen till att man svänger i fråga efter fråga.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Anonyma vittnen
Nu har man svängt i fråga om RICO-lagar. Man har svängt i fråga om förvaringsstraff, eller säkerhetsstraff. Man har svängt i fråga om anonyma vittnen. Man har svängt i fråga efter fråga som Sverigedemokraterna och andra partier har drivit i opposition mot en rödgrön regering som har varit emot dessa förslag. Anser Teresa Carvalho att Morgan Johansson har varit en tillgång eller en belastning för svensk kriminalpolitik? Under åtta år var man ju emot allting som man nu säger sig vara för.