Fru talman! Det vi debatterar i dag är alltså resultatet av ett antal motioner, som lämnades in under allmänna motionstiden, som handlar om just covid-19. När man läser betänkandet ser man att det var en helt annan tid när motionerna skrevs. Smittspridningen hade minskat efter den första vågen. Det var ganska få som smittades. Nu är läget ett helt annat.
Senaste siffran för antal döda med covid-19 är 12 649. Det är en siffra som faktiskt är rätt svår att förstå. Man brukar i stället använda sig av begreppet överdödlighet för att kunna jämföra över tid och framför allt med andra länder. Man kan titta på den siffran i Sverige. Man ska alltså tillbaka till åren när spanska sjukan grasserade för att hitta en lika allvarlig situation.
Vi har dessutom fått se ett antal människor som drabbats av kronisk covid-19. Det är alltså när man efter genomgången infektion får mycket, mycket långdragna symtom. Så många som upp till 10 procent av dem som har gått igenom en covid-19-infektion kan komma att drabbas av kronisk covid-19.
Därtill kommer förstås de ekonomiska konsekvenser som detta har fått för vårt land. Ett stort antal företag inom transportbranschen, besöksnäringen och inte minst restaurangbranschen har drabbats stenhårt.
Något som varit genomgående under detta första år tycker jag är att vi i Sverige, och framför allt regeringen, ständigt har legat steget efter. Ta en sådan viktig sak som testning! I förhållande till andra länder tog det lång tid innan vi i Sverige kom igång på allvar med testningen. Vi ser nu att man i andra länder använder snabbtester i väldigt stor omfattning. Även där ligger vi efter. Snabbtester har brister, men de skulle ändå kunna vara ett viktigt verktyg för att pressa tillbaka infektionen.
Smittspårningen kom inte igång som den skulle, och där har vi fortfarande problem. När man pratar med smittskyddsläkare och engagerade inom smittspårningen runt om i Sverige beskriver de på många sätt en ganska besvärlig situation. Det är ingen nationell samordning. En smittspårare sa: Det är ständigt de här regiongränserna. Så fort jag spårar smittan fram till en länsgräns måste jag likt sheriffen i vilda västern stanna och vänta på att de kommer från andra sidan och tar vid. Så här skulle det inte behöva vara i Sverige.
Vi har problem med lagstiftning. Redan under våren upptäckte vi att vi inte hade en fungerande lagstiftning i Sverige för att kunna bekämpa en pandemi. Smittskyddslagen räckte helt enkelt inte till. Den var avsedd att bekämpa enstaka fall av klamydia eller salmonella, inte tiotusentals smittade i en pandemi.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Covid-19-pandemin och därmed samman-hängande frågor
Här har vi från Centerpartiet legat på ordentligt, och vi fick riksdagen med oss under hösten.
Först den 8 januari, nästan ett år efter att landet drabbades av pandemin, kunde vi här i riksdagen besluta om en pandemilag. Och det är först nu som regeringen har skaffat sig de riktigt effektiva verktygen för att kunna stänga delar av verksamheter och kunna pressa tillbaka pandemin - detta ska börja gälla i mars.
Vaccineringen har varit ytterligare ett bekymmer. Det är klart att man redan från början någonstans såg ljuset i tunneln i form av vaccination. Men trots att man såg det för länge sedan var det först på nyåret som vi i Sverige fick ett fungerande system för att rapportera vaccinationer. Det nationella vaccinationsregistret skulle förstås ha kunnat vara på plats betydligt tidigare.
Informationskampanjen har inte kommit igång som den ska. Prioriteringsordningen har lämnat mycket övrigt att önska - det finns snart 21 olika tolkningar av vad som är prioriterat och inte, fru talman.
Det som kanske är mest bekymmersamt är att det inte verkar finnas någon plan B. Vi har sett att det har blivit förseningar av vaccinleveranser. Det kan komma att bli ytterligare förseningar, och då måste det finnas en plan B. Hur ska vi, om det blir förseningar av leveranserna internationellt, kunna vaccinera väldigt många människor under maj och juni?
Det finns ett antal områden där vi tyvärr har legat steget efter.
Ytterligare en sak som jag har reagerat på är benägenheten att hela tiden skylla på andra. Vi hörde det senast i Ekots lördagsintervju nyligen. Där började ett statsråd med ett helt annat ansvarsområde peka ut vilka regioner som nog hade gjort fel.
Från Centerpartiets sida är vi beredda att ta ansvar. Vi sitter och styr i 200 av 290 kommuner. Vi är ansvariga för att få ordning på den svenska äldreomsorgen, så att man kan få vettig avancerad sjukvård på äldreboenden och inte ska behöva åka ambulans i en timme till en akutmottagning för att få ligga på en brits.
Vi styr i 19 av 21 regioner. Vi är beredda att ta ansvar där för att se till att vi kan hantera både pandemin och alla de operationer och åtgärder som har skjutits på framtiden.
Vi är beredda att ta ansvar för att vi ska ligga steget före, för nu, fru talman, är läget allvarligt. Vi har ytterligare mutationer på väg in. Vi står i vad som allt tydligare är början på en tredje våg. Vi har även bekymmer med vaccinationerna. Här gäller det, fru talman, att vi tillsammans tar ansvar på alla nivåer och framför allt att vi fortsättningsvis under den tid vi har innan vi kan pressa tillbaka pandemin äntligen kan se till att ligga steget före.
Jag står bakom de reservationer som Centerpartiet har gjort i betänkandet men väljer att yrka bifall endast till reservation 14.