Fru talman! En handfull män äger mer än halva världens befolkning gör tillsammans. Den alltmer ojämlika fördelningen av rikedom ser ut på ett liknande sätt även i Sverige. För varje år som går blir Sverige mer och mer ojämlikt. Värdet av mångas arbete hamnar i ett fåtal fickor medan välfärden går på knäna. Förmögenheter och kapital koncentreras till dem som redan har mest och lämnar väldigt många efter.
I dag har vi ett skattesystem som är riggat för de rikaste. Det är inte särskilt populärt. I ett rikt land som Sverige kan vi nämligen inte, och ska aldrig, acceptera en underfinansierad välfärd, där undersköterskor och barnskötare inte har tillräckligt många kollegor, rimliga arbetsscheman eller löner som går att leva på, samtidigt som några få tjänar miljarder.
I dessa tider, när vi uppmanas att arbeta hemifrån, vet vi precis vilka målgrupper som inte kan göra det eftersom de sliter för att få välfärden och samhället att fungera. Det räcker inte med applåder, speciellt inte från dem som i decennier har satt välfärden på svältkost till förmån för de rika.
Vi måste minska de ekonomiska klyftorna och använda skattesystemet till att omfördela resurserna och förändra maktförhållandena i samhället. Det behövs dessutom rejäla tillskott till välfärden över tid. Därför har Vänsterpartiet bland annat föreslagit ökad beskattning av kapital och högre inkomster.
En av anledningarna till den växande ojämlikheten är den skeva fördelningen av kapitalinkomsterna. Det har gjort att de ekonomiska klyftorna har ökat kraftigt. För bara tre år sedan uppgick de sammanlagda kapitalinkomsterna till nästan 400 miljarder kronor. 90 procent av dessa går direkt till den tiondel av befolkningen som har de högsta inkomsterna. De är så skevt fördelade att på ett år får den tiondel som har de högsta inkomsterna lika mycket i kapitalinkomster att dela på som alla landets barn får i barnbidrag varje månad i tio års tid.
De rikaste har dessutom ofta möjlighet att omvandla arbetsinkomster till lågt beskattade kapitalinkomster. De gör helt enkelt pengar på pengar som i stället skulle kunna omfördelas till att exempelvis rusta upp den generella välfärden ordentligt och till att undersköterskan får fler kollegor och bättre arbetsvillkor. Skatter på kapitalinkomster, arv och förmögenheter innebär inte bara mer rättvisa och välfungerande samhällen utan även en maktförskjutning bort från ett fåtal kapitalägare.
Människor som redan har svårt att klara av sin ekonomi, sjuka och arbetslösa, får i dag finansiera skattelättnader för ekonomiskt redan välbeställda. Det är allt annat än rättvist. Därför behöver vi också lägga om ekonomin i stort. Med rättvisa skatter kan vi omfördela makt och resurser genom skattesystemet på ett mer solidariskt sätt. För detta krävs en kraftfull fördelningspolitik som är riktad mot de grupper som har de största behoven.
För Vänsterpartiet är det självklart att satsa på den generella välfärden. För oss är det självklart att minska de ekonomiska klyftorna och prioritera de ekonomiskt utsatta.
Med det vill jag yrka bifall till reservation 4 i betänkandet.