Fru talman! Jag begärde replik när jag lyssnade noga på ledamoten Kihlström, som beskrev prövotiden för ett straff och att den efterkommande tiden för vistelseförbudet är kort. Ledamoten Kihlström argumenterar att det endast kan handla om en prövotid på fyra månader, men det stämmer inte. Det är en felaktig premiss att prövotiden enbart handlar om den tid man har kvar.
En dömd har alltid minst ett års villkorlig frigivning, och den dömde kan alltså få ett vistelseförbud i minst ett år - inte den kortare tid som ledamoten Kihlström redogjorde för. Jag skulle vilja få ett förtydligande på den punkten.