Fru talman! Jag vill rikta två vädjanden till civilministern, och jag hoppas att civilministern lyssnar.
Först och främst: Det är faktiskt inte så att vi redan från början lade ned någon kraft på eller förväntade oss att få mer tid. Jag vill inte att civilministern feltolkar detta.
Vi såg initialt, i början av utredningen, att det skulle bli tufft. Det var ett högt tempo och mycket som skulle utredas. Vi har också sett att det finns mycket som behöver förändras, och när förändringar ska göras krävs goda underlag för att beslut ska fattas på riktiga och goda grunder. Man behöver också verkligen hinna titta på frågan. Vi har en utredningskultur i Sverige just för att man ska ha goda förutsättningar och bra underlag för att fatta beslut. Hela kommittén för utredningen säger att man nu kanske måste börja prioritera. Det vore olyckligt om man inte hann titta på alla avgörande frågor.
Jag vädjar också om att vi ska få mer resurser och mer tid, så att det verkligen blir en bra utredning. Jag vill åter påminna om vad det här handlar om. Det handlar om att kunna fördela resurser till kommuner och regioner på ett rättvist sätt, så att alla kommuner och regioner från norr till söder får likvärdiga förutsättningar för en bra välfärd. Därför är den här utredningen oerhört viktig för att kunna fatta ett bra beslut. Återigen vädjar jag till civilministern och regeringen att fatta beslut som gör att vi får rättvisa förutsättningar för den här utredningen.