Herr talman! Efter brexit och efter oförmågan att gemensamt hantera migrationen kom kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker att tala om en existentiell kris och började skissa på olika scenarier som vi skulle diskutera runt om i Europa för att komma fram till en ny vision för Europa.
I EU-ministerns anförande nämndes hur diskussionen har kommit igång i Sverige och att EU-ministern såg väldigt positivt på det gensvar man har fått. Det är jättebra med diskussioner, men någonstans måste vi komma med konkreta förslag och höja vår röst inom EU-samarbetet.
Utrikesutskottet har under våren besökt några olika europeiska huvudstäder just för att se lite hur diskussionerna har gått och vilka visioner som finns för ett framtida EU-samarbete. Vi besökte bland annat Wien, Berlin, Paris, Köpenhamn och London. Jag var med i den delegation som var i Paris. Där har man kommit väldigt långt och tagit många steg framåt när det gäller vad man vill åstadkomma med det gemensamma EU-samarbetet.
Det är jättebra med diskussionerna här hemma, men de tycks inte riktigt ha hörts ned till kontinenten. Man efterfrågar hur vi i Sverige ser på Europas framtid och vilka stora saker som vi kämpar för. Man undrar varför det inte hörs en nordisk röst, så att vi kan ta större plats i diskussionen.
Min fråga är helt enkelt: Har diskussionerna resulterat i något som konkret har kunnat föras in, eller är det fortsatt en diskussionsklubb?