Herr talman! Tack, Noria!
För oss är det viktigt att skolan får ta del av de resurser som vi har möjlighet att ge skolan. Då krävs det att alla skattekronor används på allra bästa sätt.
För ett år sedan hade kammaren möjligheten att se över till exempel vinstuttaget och att se till att pengarna gick just till skolan. Som jag i mitt anförande ville peka på är inte skolvalsdelen den kanske enskilt största utmaning som vi har, utan det är hela marknadiseringen.
Eleverna ses som kunder på en marknad där skolorna har en möjlighet att kunna lägga ned och dra om det inte passar, om de inte gör den vinst som de har tänkt göra, om kostnaderna för eleverna blir för stora eller om bostadsområdet är för segregerat. Då dyker inte dessa friskolor upp i just de områdena.
Vi har valt att inte rikta udden mot välfungerande friskolor eller systemet som sådant. Det vi säger är att vi vill öka till exempel insynen så att vi har möjlighet att se vart pengarna tar vägen. Det hade varit kul om vi varit överens om det. Vi möjliggjorde för en ägarkontroll. Det var vi också överens om. Det var en fortsättning på tidigare överenskommelser här i kammaren. Det var ett bra steg.
Det vi menar är att det nog inte finns någon fri marknad att eftersträva på området. Det finns elever, barn och ungdomar, som har rätt till världens bästa skola. Den är inte världens bästa skola. Då vill vi se till att vi styr resurserna på det sätt som gör den till världens mest kompensatoriska, likvärdiga och jämlika skola.
(Applåder)