Fru talman! Vi debatterar nu skatteutskottets betänkande 7, som behandlar regeringens skrivelse 27, Riksrevisionens rapport om regeringens skatteutgiftsredovisning .
Skatteutgifter är i huvudsak stöd som uppstår genom särregler i skattelagstiftningen. För att kunna avgöra om det rör sig om en skatteutgift och till vilket belopp den uppgår måste det finnas en jämförelsenorm för skattesystemet. Det är i avvikelsen mellan jämförelsenorm och skatteregler som skatteutgiften uppstår.
Regeringen redovisar skatteutgifterna varje år i en skrivelse. Sverigedemokraterna har de senaste åren uttryckt synpunkter på denna skrivelse och med anledning av Riksrevisionens slutsatser utvecklat detta ett steg ytterligare.
Vi har i Sverige åtminstone sedan det tidiga 1990-talet följt, eller åtminstone försökt låta oss vägledas av, en princip om enhetlig beskattning. Skatteutgifter är ett sätt att införa stöd till olika ändamål genom lägre skatt i stället för exempelvis bidrag med målsättningen att till exempel påverka ett beteende. Sverigedemokraterna menar inte att det per definition är något fel med ett sådant stöd men menar att det också måste vara möjligt att följa hur en skatteutgifts effekter förändras. Det kräver i sin tur att jämförelsenormen är någorlunda stabil och att jämförelsenormerna utgår från någorlunda likartade principer. I händelse av att en sådan norm ändras måste också ändringen och orsaken till ändringen förklaras.
Vi ställer oss också frågande till varför de finansiella tjänster som är momsbefriade inte räknas som skatteutgifter. Exempel på momsbefriade finansiella tjänster är courtage, depåavgifter, gireringar med mera. Däremot är tjänster som inkasso, kreditupplysning och rådgivning belagda med 25 procent moms. Man skulle därmed kunna säga att vi har fyra momssatser i Sverige, där 25 procent är det normala. Sedan är det 12 procent moms på till exempel livsmedel, 6 procent på böcker och tidningar och 0 procent på bank- finansierings- och försäkringstjänster. Det finns naturligtvis fler exempel på respektive område, men det var dessa som jag valde att lyfta fram i denna debatt.
Riksrevisionens rapport om reger-ingens skatteutgifts-redovisning
Riksrevisionen konstaterar vidare att skatteutgifterna behöver kvantifieras för att utgiftsutvecklingen ska kunna följas och för att de ska kunna prövas på motsvarande sätt som utgifter på anslag. I 2016 års skrivelse är dock drygt en tredjedel av de 153 redovisade saldopåverkande skatteutgifterna inte kvantifierade enligt Riksrevisionen. Av regeringens skrivelse framgår det inte varför dessa skatteutgifter inte har kvantifierats.
För att man enkelt ska kunna ta till sig och förstå denna del av skattesystemet, det vill säga för att kravet på transparens ska upprätthållas, menar vi att även utvecklingen av skatteutgifter bör redovisas på ett lika lättbegripligt sätt som utgifterna på anslag.
Som jag tidigare antytt i detta anförande finns det oftast ett mål för införande av en avvikelse från jämförelsenormen, det vill säga en anledning till att man dragit på sig en viss skatteutgift. Riksrevisionen påpekar att det inte går att utläsa hur skatteutgifter på utgiftsområden är kopplade till målen för respektive område. Även detta gör det svårare att utvärdera huruvida målen uppnåtts eller inte, vilket gör det svårare att analysera effektiviteten av respektive åtgärd.
Utskottsmajoriteten har i detta betänkande avslagit vår motion med hänvisning till den ambitionshöjning som regeringen har givit uttryck för. Jag menar i stället att riksdagen bör ta till sig av Riksrevisionens synpunkter och möjliggöra en förbättrad helhetsbild av statsbudgeten, och inte minst skattesystemet, genom ett bifall. Det handlar om allas vår möjlighet till ett förbättrat beslutsunderlag.
Med anledning av detta yrkar jag bifall till Sverigedemokraternas reservation i betänkandet.