Herr talman! ”Vi är många som bor i det svenska hjärtlandet, i våra småstäder och på landsbygden. Faktum är att bara var tredje svensk bor i stads- eller storstadsområden. Ändå är hjärtlandets perspektiv märkligt frånvarande i debatten. – – – Hjärtlandet ska inte läggas i träda. Inte om vi Kristdemokrater får bestämma. Vi ser det svenska hjärtlandet. Och vi kommer att kämpa för det. För att hela Sverige ska fungera.”
Herr talman! Det här är ett citat från en debattartikel som publicerades i flera svenska tidningar runt om i landet 2021, undertecknad av bland andra statsrådets partikollegor Ebba Busch och Peter Kullgren. Det är sorgligt att nu behöva konstatera att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna sviker just det här löftet som man en gång gav.
Statsrådet har vid flera tillfällen i olika debatter meddelat att statens pengar ska användas så klokt som möjligt, och det finns ingen som har någon annan åsikt än just den. Däremot har vi uppenbara åsiktsskillnader i den här kammaren om vad som är ett effektivt och klokt hanterande av våra skattepengar, för statlig närvaro i hela landet kommer inte av sig själv. Det är en fråga om politisk vilja och politiska prioriteringar. Det är en politisk prioritering som inte har effektivitet som överordnat mål utan som ser andra värden. Det är en insikt att om man på allvar vill bygga samhällen är tillit helt avgörande – tillit och förtroende för staten och för myndigheter.
Det är viktigt för oss människor att känna att samhällsservicen finns där när vi behöver den. Den statliga servicen ska ju vara en del av vårt gemensamma samhällskontrakt. Den bygger upp människors förtroende, men den ger också legitimitet åt myndighetsutövningen. Dessutom och kanske viktigast av allt visar den på en politisk vilja att ge människor likvärdiga möjligheter till service var de än bor i landet och vilka förmågor de än har.
Herr talman! Den statliga närvaron är också viktig för vår nationella beredskap. En stark lokal närvaro av myndigheter och institutioner bidrar till att upprätthålla samhällets funktioner i krissituationer. Vi såg det under pandemin. Vi ser det nu i oroliga tider i vår omvärld. Och vi vet att när myndigheter och samhällsfunktioner monteras ned eller centraliseras blir det svårare att hantera framtida kriser. När samhällets närvaro minskar på landsbygden, exempelvis genom nedläggning av statens servicekontor och av studieförbund och andra institutioner, försvagas inte bara den lokala servicen utan även vår beredskap.
Och vem tar vid nu när staten försvinner? Lämpas det här över på kommuner som redan har det ekonomiskt tufft? Fackförbundet DIK larmar nämligen om risken att bibliotekarier nu kommer att få en allt större börda med att hjälpa människor med myndighetsärenden där servicekontoren försvinner.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Min andra fråga till statsrådet blir därför hur regeringen avser att säkerställa att den statliga närvaron på landsbygden bibehålls och därmed upprätthåller vår nationella beredskap. Och har regeringen tagit i beaktande den eventuellt ökade bördan för kommuner?
(Applåder)