Herr talman! Jag känner till att regeringen har tillsatt en utredning om kilometerskatt - eller vägslitageavgift, som ledamoten Juholt döpte om den till för några år sedan. Den ska rapportera i december 2016. Det har redan läckt ut förskräckliga uppgifter. Men det tar vi säkert i en senare debatt. Det blir en skatt på avstånd i vårt land som särskilt kommer att slå mot skogsindustri och byggnadsindustri.
Men min fråga, Karin Svensson Smith, handlade inte om vägslitageavgiften, kilometerskatten, skatten på avstånd eller skatten på lastbilar. Min fråga var: På vilket sätt har trafikutskottets ordförande och även företrädare för ett av regeringspartierna burit in den utomordentliga oro som företrädare för sjöfartsnäringen gav uttryck för till Regeringskansliet i syfte att få en annan tingens ordning vad gäller farledsavgifter, krav på lotsplikt, svenska särregler etcetera vad gäller inlandssjöfart? Trafikverkets generaldirektör och en rad andra ställer stora förhoppningar till inlandssjöfarten som problemlösare och kapacitetshöjare.
De tänker sällan i termer av att man ska döda ett transportslag för att gynna ett annat, utan det handlar snarare om att bejaka nya lösningar. Frågan är: På vilket sätt har trafikutskottets ordförande burit in oron från branschen, och vilket resultat har det givit?