Herr talman! Det svar som
arbetsmarknadsministern ger är varken
uttömmande eller tillfredsställande. Det visar
återigen att vård i hemmet inte är tänkt att
uppvärderas särskilt mycket. Jag kanske
missuppfattar svaret. Jag hoppas naturligtvis att de
kvalifikationsvillkor som diskuteras skall bli en
statushöjande åtgärd för familjehemsföräldrar.
Många barn behöver vård. Ca 12 000 barn
omhändertas varje år för samhällsomsorg, därför
att de av någon anledning behöver ha föräldrastöd
som de inte får i sitt eget hem. Det är mycket svårt
att hitta familjer som vill ägna sitt liv åt det här
sociala arbetet i sina egna hem. De flesta människor
är också beroende av en fast och förutsägbar
inkomst för att klara sina kostnader. Många
familjer drar sig alltså för att engagera sig, eftersom
osäkerheten om placeringens varaktighet är så stor.
Dessutom kostar varje kvadratmeter boyta, även
endast sporadiskt utnyttjad, stora summor i dag.
Ett kostnadseffektivt alternativ till institutioner är
familjehemsvård. Där ges också ganska
kvalificerad vård, om man får kontinuitet och
utbildning i det. Men det är inte många som kan
satsa på det sättet i dag, därför att man inte vet hur
långvarig placeringen blir. Därför vore det mycket
värdefullt att höra hur arbetsmarknadsministern
ser på vård i hemmet av andras barn. Detta innebär
dygnet-runt-tjänst, även om det inte kallas
förvärvsarbete i normal beteckning. Det blir trots
allt en inkomstförlust för den familj som förlorar ett
barn och kanske inte får ett nytt i stället.