Herr talman! Debattens vågor går höga här i demokratins högborg. Det är precis som det ska vara. Det kan däremot ställa till det lite för småbarnsföräldrar.
Min motdebattör Veronica Palm fick ta sina tre barn och åka hem. Jag är tacksam för att det finns en annan som ställer upp och känner att betänkande nr 13 om svenskt godkännande av fakultativt protokoll till FN:s konvention mot tortyr är något att ägna en torsdagskväll åt.
Herr talman! Jag kvarstår för att debattera den här frågan därför att det i betänkandet finns två viktiga principiella frågeställningar. Jag tycker att det är bekymmersamt att jag står ensam på reservationen som jag för övrigt yrkar bifall till.
När man tänker på tortyr tänker man på diktaturer och länder långt borta där man är bedrövlig mot undersåtarna och inte uppför sig. Faktum är att Sverige är hårt kritiserat i det här avseendet.
FN:s tortyrkommitté har vid flera tillfällen ansett att Sverige bryter mot tortyrkonventionen. Vi har ärendet med de två egyptierna som har varit så otroligt aktuellt. Där finns det många olika punkter, jag tror att det var fyra, där man kritiserar Sverige för att inte följa detta.
Häromdagen kom ytterligare ett fall som har blivit stoppat. FN:s tortyrkommitté har alltså stoppat en avvisning som beslutats av den svenska Utlänningsnämnden. Det var en 33-årig man från Azerbajdzjan och hans familj som riskerade tortyr om utvisningen hade verkställts. Nu fanns det sådana som agerade i tid och hade sådan tur att man lyckades stoppa utvisningen.
Det är inte första gången. Sverige har höga siffror. Vi kan jämföra med Schweiz och flera andra länder. Sverige har blivit anmält. Vi har en siffra på 58 svenska ärenden sedan 1987, då vi ratificerade konventionen. Sverige har 11 gånger blivit fällt.
Schweiz har blivit anmält ungefär lika många gånger, men bara blivit fällt vid tre tillfällen. Kanada har granskats 42 gånger, men bara fällts två gånger. Frankrike har fällts i endast ett fall av 30 ärenden.
Det är stor skillnad mellan länderna. Det är anmärkningsvärt att ett land som Sverige har så många anmärkningar på sig.
Vad har det då med våra reservationer att göra?
Att ratificera konventionen innebär att man måste ha ett nationellt besöksorgan. Man måste ha en kontrollfunktion i Sverige som kontrollerar oss själva och ser till att vi sköter oss. I regeringens förslag och det som majoriteten i utrikesutskottet har gått på har man tyckt att JO har ungefär de här uppgifterna och att JK gör något liknande, så vi behöver inte göra något särskilt om de inte tycker det från FN:s tortyrkommitté. Då kanske vi får bättra oss och göra det ordentligt.
Med det låter sig utrikesutskottet nöja. Det tycker jag är mycket allvarligt. Det hade varit en sak om vi hade skött oss och om det inte hade varit så mycket att granska och kontrollera och se till att det fungerar. Det var den första delen.
Den andra delen handlar om vilka som ska sköta kontrollen. Man anser att det ska vara JO och JK. Man kan tycka att det låter jättebra. De har ju redan de här uppgifterna. Då följer det med av bara farten.
JK är ett av regeringen utsett kontrollorgan. Det är deras funktion. JO är riksdagens och folkets kontrollorgan. Det är inte något som regeringen styr över eller kan lägga över uppgifter på. Regeringen brukar ha mycket synpunkter på om riksdagen trampar in på deras område och talar om vad deras organ ska göra.
I det här fallet går regeringen faktiskt in på riksdagens område och tycker att vårt kontrollorgan kan sköta den här kontrollen eftersom man ändå gör det.
Jag tycker att det är mycket anmärkningsvärt att man inte tar till sig detta. I de remissyttranden som kommer från både JO och JK har man också uttryckt tvivel både om sina möjligheter och om sina resurser. Regeringen skickar självklart inte med några ytterligare resurser för detta.
Jag hoppas att min svarande, som inte jobbar med de här frågorna, ska kunna ge mig ett svar som leder kammaren att i morgon rösta på Centerpartiets reservation i ärendet.