Herr talman! Ämnet för dagens debatt berör den kanske viktigaste politiska fråga som vi står inför just nu, nämligen klimatpolitiken.
Vi kan konstatera att det som hittills har gjorts och det som planeras att göras för att förhindra den globala uppvärmningen inte är tillräckligt. Det behövs en ännu mer ambitiös klimatpolitik världen över för att mänskligheten ska ha en chans att begränsa ökningen av den globala uppvärmningen till mindre än två grader.
Världens länder har inför klimatmötet i Paris skickat in uppgifter om sina planerade utsläppsminskningar av koldioxid. Men man kan konstatera att det inte räcker. Det bryter inte ökningen av växthusgasutsläppen vare sig till 2025 eller till 2030.
Förutom de ambitiösa besluten på FN-nivå krävs det att det görs ett aktivt arbete på nationell, regional och lokal nivå.
Kalifornien är ett ofta omnämnt exempel på hur man på regional nivå har kunnat ställa om till mer klimatneutral energi och ställt krav på bilindustrin. Det finns också närmare exempel.
Örebro kommun, där jag råkar bo, är ett exempel som jag gärna vill lyfta fram. Där har man lyckats med ett lokalt klimatarbete och satt upp delmål för oljeförbrukning, transporter, elförbrukning, fjärrvärme etcetera. Ett kunskapscentrum för restaurering av våtmarker och en höjd ambition i klimatprogrammet är några av Örebros pågående projekt. Ändå är det nog miljöarbetet på den finansiella sidan som imponerar mest, skriver Miljöaktuellt med anledning av att Örebro har utsetts till 2015 års bästa miljökommun. Ansvarigt kommunalråd, kristdemokraten Lennart Bondeson, säger att upphandling är ett kraftfullt verktyg som varje kommun måste använda. Han säger också att en placeringspolicy inte är speciellt svår att formulera. Det bör alla kommuner göra.
Man har alltså jobbat ganska mycket med den finansiella sidan, vilket jag tror har bidragit till att man har blivit 2015 års miljökommun.
Målet att minska den kommunala organisationens egen klimatbelastning med 40 procent till år 2020 kommer man att klara med råge. Det nya förslaget är nu att kommunkoncernen ska bli helt klimatneutral till 2030, och när det gäller det geografiska området ska man göra en minskning med 70 procent.
Även i de länder som nu snabbt industrialiseras behöver en stor del av arbetet göras på lokal nivå. Här måste de rika länderna hjälpa till med tekniskt kunnande och finansiering. Varje land och privat aktör måste här ta sin del av ansvaret.
Vårt land, Sverige, har synnerligen goda förutsättningar för en hållbar och klimatneutral produktion av energi och drivmedel. Till detta bidrar inte minst vårt miljömedvetna jord- och skogsbruk. Förnybara drivmedel bidrar till ett klimatneutralt transportsystem. Det är därför viktigt att klimatneutrala bränslen inte belastas med en koldioxidskatt som om de vore fossila. Tyvärr har EU-kommissionen svårt att inse denna skillnad.
Herr talman! Enligt det regelverk som vi nu diskuterar betraktas det inom EU, vilket också framgår i betänkandet, som statsstöd när vi inte vill att klimatneutrala biobränslen ska belastas med koldioxidskatt - även efter den 31 december i år. Detta leder fel.
Jag välkomnar självklart att regeringen har skickat sitt brev till kommissionen med en vädjan om konstruktivt samarbete för att få en rimligare ordning för beskattning av fossila respektive förnybara bränslen.
Herr talman! Nu vill jag att riksdagen följer upp detta genom att bifalla Alliansens yrkande om att regeringen bör verka för en revidering av EU:s riktlinjer för stöd till miljöskydd och energi. Det är helt orimligt att den svenska modellen ska kunna förhindras av EU-kommissionen.
Det är viktigt att Sverige tillsammans med länder som har liknande erfarenheter och förutsättningar agerar gentemot kommissionen för att omgående förändra regelverket för miljö- och energistöd.
Herr talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till Alliansens reservation 1 i betänkandet och i övrigt till utskottets förslag.
(Applåder)