Fru talman! Det var en glädjande nyhet. Jag visste
faktiskt inte om att Yusuf Akbulut också är fri, för jag
har varit mycket här inne i kammaren i dag.
Vi har många gånger påpekat och diskuterat de
mänskliga rättigheterna i Turkiet. Ibland tycker man
nästan att det känns lite hopplöst. Varför kan det
aldrig bli någon ändring? Hur mycket ska man egent-
ligen behöva arbeta med detta innan Turkiet verkli-
gen tar åt sig det budskap vi har så att det kommer in
i rättssystemet och in i den turkiska regeringen och
dess handlande på allvar?
Jag förstår att regeringen arbetar på många olika
vägar, men det måste finnas någon verklig väg så att
vi kan få in detta i Turkiet. Jag tycker att vi har slagits
för detta och bultat i pannorna på dem så länge nu att
de borde begripa att det är allvar.