Herr talman! Den debatt som vi nu ska ha kommer att vara den sista som trafikutskottet har under denna mandatperiod. Och den kommer att handla om taxifrågor. Det är frågor som vi har diskuterat under hela denna åttaårsperiod med moderatledd regering.
Den kanske viktigaste frågan av alla borde ha varit löst redan för åtta år sedan, nämligen den om obligatoriska tömningscentraler. Men det har inte gjorts. Trots att det redan för åtta år sedan fanns ett färdigt förslag som gått via Lagrådet fanns det inget intresse för att införa denna självklara åtgärd, från Anders Borg som uppenbarligen styrde frågan på den tiden. År efter år har vi återkommit med kravet, men de borgerliga här i kammaren har hela tiden hävdat: Det där är onödigt. Ni slår in öppna dörrar. Det kommer snart. Det kommer om en månad. Det kommer om ett år.
Det har hela tiden låtit på det sättet. Det lät förresten på det sättet i debatten tidigare också: Nej, tillkännagivanden behövs inte. Det är redan på gång. Det är färdigt. Det är onödigt.
Vi känner igen tonen. Det har låtit på det sättet hela tiden i debatten om tömningscentraler i taxi också.
Nästan desperat har Alliansen försökt hävda att det är en fråga som snart får sin lösning. Men efter en rad tillkännagivanden från riksdagen står vi nu fortfarande här med en halvmesyr till proposition. Visst införs tömningscentraler med något slags obligatorium, men för den som vill fuska sig förbi är möjligheterna fortfarande stora. Åter ser vi en proposition som inte håller vad den lovar. De borgerligas storvulna prat om att det snart kommer har visat sig i all sin nakenhet. Det blev en tummetott.
Herr talman! Det är på två avgörande punkter som det förslag regeringen nu lägger fram inte räcker till. Den första är möjligheten till undantag från taxameterkravet, och den andra är att överföringen mellan taxameter och central inte måste ske trådlöst. Samtliga tunga remissinstanser tillstyrkte att taxametern nu skulle vara obligatorisk i taxibilar och att överföringen skulle ske trådlöst. Taxiförbundet har riktat mycket skarp kritik mot just det faktum att undantagen kan fortsätta. Vi socialdemokrater kan bara hålla med.
Taxametrar måste vara obligatoriska i taxibilar. Det handlar faktiskt om två saker. För det första handlar det om konkurrens på lika villkor, och för det andra handlar det om ganska stora skatteintäkter. Både taxiföretag här i Stockholm och på andra ställen i landet samt taxiförare som jag har varit i kontakt med skakar bara på huvudet och säger samma sak som vi gör: Undantagen måste bort. I annat fall får vi inte konkurrens på lika villkor.
Den andra huvudkritiken av förslaget om att uppgifterna från taxametern inte behöver överföras trådlöst grundar sig på precis samma saker, nämligen konkurrens och skatteintäkter. Den som vill manipulera uppgifterna gör det enkelt genom att använda en vanlig dator. Konkurrensen snedvrids, och samhället går miste om betydande skatteintäkter. Därför vill jag yrka bifall till punkt 1 i förslaget i betänkandet.
Jag vill också ta upp den fråga som berörs i punkt 6. Vi måste få till stånd en utredning av följderna av avregleringen av taxibranschen. Det finns både positiva och negativa följder. Det måste belysas. Och vi måste rätta till det som blev fel. Varför vill ni inte vara med på det? Vad är problemet? Situationen för de som kör taxi förtjänar att särskilt belysas i detta sammanhang.
Här i Stockholmstrakten är det inte ovanligt med arbetstider på 70 timmar i veckan och mer för en taxiförare för att få ihop en lön som det går att leva på, inte för att få ihop någon drömlön. För att få ihop en inkomst på 24 000 kronor i månaden tvingas man köra ihop ca 100 000 kronor i månaden vilket motsvarar ungefär 4 000 kronor per dag, dag ut och dag in. Hur många tror ni klarar av det?
Följden blir i stället att förare lockas att köra sitt vanliga pass och sedan köra svart vid sidan om. Hela den sociala tryggheten riskeras, skatteintäkter förloras och - inte minst viktigt - trafiksäkerheten äventyras på ett påtagligt sätt.
Avregleringen har lett till en överetablering där vinnarna är de mest skrupelfria. Överetableringen slår hårt mot taxiförare med de följder som jag just har berört. Det innebär också att många förare inte klarar kvalitetskraven som finns på taxiförare för att få köra taxi på ett för kunden bra sätt.
Det är också talande att många av de uppgifter jag har med i mitt anförande i dag har jag fått via taxiförare. Men de jag har talat med vågar inte stå med namn för sina uppgifter. De vill vara anonyma. Annars blir följden att de förlorar sina jobb. De blir helt enkelt svartlistade, precis som i början av förra seklet då många av dem som krävde åtta timmars arbete, åtta timmars fritid och åtta timmars vila tvingades emigrera till USA för att de inte fick arbeta i Sverige. Villkoren ser i dag 2014 ut på samma sätt för arbetare i vårt land som kräver anständiga arbetsförhållanden. Vi ser det på område efter område. Så går det till när marknad till varje pris ska gå före all annan rätt. Så går det till när ett land styrs av en regering med nyliberala ideal.
Herr talman! Man ska inte heller underskatta det bedrägliga förfarande som många mindre nogräknade inom branschen gör sig skyldiga till när de lurar turister. Sveriges rykte som besöksland riskerar att starkt försämras. Jag tror inte att den som lurats att betala fantasipriser för en taxiresa kommer tillbaka till Sverige eller Stockholm i första taget när alternativen är många. Man kan resa till många andra länder.
Taxichaufförer vittnar om att de varje arbetspass får höra om turister, både svenska och utländska, som har blivit lurade. Jag har till och med hört talas om ledamöter i kammaren som har blivit lurade eftersom de inte har sett upp. Vi kan inte ha det på det sättet. Överetableringen är också en följd av detta. Det är den som är boven.
Nu kommer ett förslag från regeringen i mandatperiodens elfte timme om att man ska lämna över ett papper med prisuppgift. Blir det bättre om den kund som inte vet vad en resa ska kosta får det på papper och sedan i en prövning kan hävdas ha gått med på priset? Nej, det här duger inte. Någon form av reglering på detta område måste till.
Men i den andra änden av skalan ser vi också avregleringens följder i många kommuner långt från storstaden. I dessa kommuner finns det ingen taxi att få tag på, framför allt inte på kvällstid. Anledningen är ofta att färdtjänst, skolskjutsar och sjukresor har upphandlats av det stora taxibolaget i den närmaste större staden eller att ett nischat taxiföretag har tagit hem upphandlingen. Underlaget för ett litet taxiföretag försvinner då. Följden blir att ingen taxi finns tillgänglig för vanligt taxiåkande på kvällstid eller för den delen även på dagtid. Risken är då stor att någon även efter att ha druckit en öl eller två tar bilen hem, eller bort. Det är en direkt trafikfara som vi känner till.
Herr talman! Det enda anständiga vore alltså att så snart som möjligt tillsätta en utredning som kan lägga fram förslag för att komma till rätta med taxibranschens problem. En prisreglering är en av de frågor som då måste tas upp. En annan är någon form av reglering eller liknande åtgärd som måste till för att taxibranschen ska fungera med konkurrens mellan företag på lika villkor.
De offentliga upphandlingarna, där i dag enbart lägsta pris avgör vem som får ett uppdrag, måste också ses över. Det här är bara en liten del av de frågor som en sådan utredning måste titta på, men det är viktiga frågor. Om vi vinner valet i höst kommer det här att finnas högt upp på dagordningen.
Herr talman! Jag yrkar återigen bifall till punkt 1 i förslaget i betänkandet. Jag står givetvis också bakom alla våra reservationer men vill för tids vinnande yrka bifall bara till reservation nr 5.
I detta anförande instämde Monica Green, Lars Mejern Larsson, Suzanne Svensson och Anders Ygeman (alla S).